Skrivet på kvällen den 21 juni:
Det har blivit dags att lämna Shanghai. De sista dagarna med brorsan var riktigt bra, och jag hoppas att han är lika nöjd med sin tid här som jag. En av de sista dagarna var vi i Qibao, ett område i Shanghais utkant som jag tidigare inte besökt. Jag hade läst att det skulle vara lite likt Zhujiajiaos kanaler och det stämde ganska väl. Området bestod av små gränder med gatumat och försäljare överallt, och gatorna korsade kanalen på små stenbroar mitt i vimlet. Vi tog en paus på ett te-hus (men det kändes lite skenheligt eftersom det var så jäkla varmt att ingen av oss pallade att dricka te utan tog kalla drickor) och åt lunch på en liten restaurang som låg inklämd mellan gatan och kanalen. Där satt vi på andra våningen och åt dumplings av olika slag medan de små kanalbåtarna som starka kinesiska tanter i solhatt ror med en åra passerade nedanför. Väl värt besöket!
Sista dagen i Kina var vi på Qipu Lu för en sista shoppingrunda. Som vanligt fanns inte en enda annan utlänning på plats och påstridiga försäljare trängdes, men jag insåg plötsligt hur mycket jag vant mig. Prutandet gick fantastiskt lätt, det är så tydligt hur mycket det märks att man varit där förut och vet hur det fungerar. Försäljarna märkte det och jag insåg hur självsäkert jag utgick från att få det pris jag ville. Detta gjorde att många oplanerade inköp genomfördes och min packning utökades ytterliggare. Hur det ska gå på flyget hem återstår att se, jag har nu modifierat om min backpackerryggsäck till handbagage (det går precis om man bara fyller stora facket och spänner åt alla remmar om de tomma facken) och köpt en resväska för 100 kr på Qipu Lu som inte är långt ifrån fylld. Som tur var kan resväskan mellanlanda först hos Bine i Kobe och sedan hos Erik i Tokyo, så jag slipper släpa runt på den vart jag än far. Med några souvenierer från Japan blir övervikten på packningen helt klart ett faktum, men jag lever på hoppet och erfarenheten och tror att jag klarar mig ändå, flygplatsens kontrollanter brukar vara ödmjuka bara man checkar in i god tid…
Nu Japan nästa, ska bli enormt spännande och jag längtar så galet mycket efter att träffa Bine igen! Bara 48 timmar med båt ligger emellan oss nu…
