Emil har nu varit här i fyra dagar och tiden bara försvinner. I måndags firade vi och hela klassen alltså sommarlov med middag på en tepanyaki-restaurang följd av utgång i Shanghais nattliv. Tepanyaki är japanskt och går till på så sätt att man sitter runt ett stort bord på vilket det i mitten finns en stekplatta. Man har sedan en egen kock som tillagar det man beställer från en generös meny (ofta med lite snygga tricks). Allt detta kostar 150 kr för så mycket mat och dricka man hinner få i sig. I vårt fall var vi sexton personer varav de flesta studenter som just klarat en tenta, så det blev en hel del av det mesta. Hur som helst är maten extremt god och man kan välja på allt från sushi till kött, räkor, grönsaker, dumplings och en stor mängd efterrätter. När middagen var avklarad drog vi allihop vidare till Park 97 för dans och drinkar. Mer än så behöver inte sägas annat än att nattens firande var galet och avslutades vid sex-tiden. När vi kom hem efter gryningen var min och Astrids kära roomie Sofia redan på väg ut för att ta flyget hem till Sverige, så innan sängdags blev det hjärtliga farvälkramar.

Första dagen på sommarlovet åkte vi ett gäng till Vue Bar för att beskåda den fantastiska utsikten över Shanghai. Vue Bar ligger i hotellet Hyatt on the Bund och har nog stans bästa utsikt. Baren ligger högst upp och vinklad så att man ser både Pudong (med kapsylöppnaren och Oriental Pearl Tower) och The Bund, med minnesmonumentet och Waibadu-bron i förgrunden. Här åt vi av after work-buffén som serveras på tisdagar och drack varsin fruktdrink medan himlen mörknade och Shanghais miljontals lampor tändes. Även denna kväll gjorde Malin och Lina oss sällskap, och då övriga blev trötta åkte jag och Emil med dem till Taicang Lu som jag nog anser är det finaste och mest intressanta området i Shanghai. Jag har tidigare beskrivit de små gränderna med gallerier och restauranger som ligger inhyst mellan husen i utkanten av French Consession, att strosa mellan husen och äta eller dricka något här är en given rekomendation.

Smått slitna efter ”skolavslutningen” sa vi hejdå till Malin och Lina som skulle backpacka vidare och tänkte väl själva dra hemåt rätt snart. Vi hann dock med att strosa genom Xintiandi, ett av de turistigaste områden i Shanghai men ändå sevärt och rätt mysigt, och sedan hämta upp Astrid på sportbaren Windows Scoreboard.

Igår var det dags för en seriös dos shopping. Jag och Emil stålsatte oss och åkte till Qipu Lu för att handla och förhandla med kineserna. Qipu Lu är en gata med gigantiska lokaler fyllda av små ”butiker” (kanske snarare bås) som i huvudsak säljer kläder, skor, smycken, klockor och väskor. Det är det billigaste man kan hitta i Shanghai, och många återförsäljare som driver butiker runt om i stan kommer hit för att handla upp ett lager, varför mycket av det man hittar här kan hittas på andra håll men något dyrare. Givetvis kan man åka på dyrare priser här också om man inte står på sig och prutar ordentligt. Utlänningar är sällsynta här då vi inte ”ska” känna till det, men när vi väl visar oss stiger priserna ganska rejält. Exempelvis har jag fått en klänning för 30 Y där försäljaren till en början sa 450 Y, och skor för 70 Y där utgångspriset var 600 Y (och då har jag antagligen ändå gett mer än en kines hade gjort). Skillnaderna mellan utgångspris och det jag tillslut fått ge handlar inte om min förmåga att pruta utan försäljarnas tendens att ange absurt höga utgångspriser när man kommer som västerlänning, och säkert med en anledning för de flesta vågar inte pruta ner mer än till halva utgångspriset. Med kinesiskan som vapen och medveten om detta går det dock att få tag på riktigt bra och billiga grejer på Qipu Lu, men det krävs att man ger sig in i leken på allvar och letar grejer man gillar och sedan prutar hårt. Vi kom i alla fall därifrån mycket nöjda med flertalet fynd att frakta hemåt.

Samma kväll åkte vi sedan till Park Hyatts bar på 96 våningen i kapsylöppnaren. Det är en riktigt flott hotellbar som egentligen inte passar mig särskilt bra men det är värt det för utsikten och man slipper ta turistvarianten och åka upp till utsiktsplatsen på 100 våningen för 150 Yuan. Dock dyrt att köpa något alls i baren också, så efter varsitt 70-kronors glas som vi långsamt intog åkte vi vidare till ett jättemysigt ställe på Kanding Lu 528, en i övrigt lång och intetsägande gata där det plötsligt ligger en gränd med fyra små barer med en gemensam storbildsskärm utomhus. Här satt vi ett gäng och tittade på Spanien-Schweiz och åt tapas. Senare drog jag och Emil förbi Brown Sugar i Xintiandi där ett mycket lustigt liveband uppträdde och några klasskompisar befann sig. Kvällen blev dock inte galet sen och hemfärden blev nog av vid ett-tiden.

Dagen därpå är idag, som bestått av många timmar på Expon. Vi besökte några paviljonger bland annat den ruskigt häftiga Urbanian Pavillion och så givetvis Sveriges, men mest av allt försökte vi hinna promenera genom hela området så att Emil skulle få se så mycket som möjligt, många paviljonger är ändå häftigast från utsidan och området i sig är helt galet. Konstigt nog hade vi lite energi kvar på kvällen och tog en liten tur förbi gamla stan, där vi strosade runt i nån timme och betraktade denna fascinerande stadsdel. Byggnaderna var snyggt upplysta såhär på kvällen och det var hyfsat glest med folk. Det sista vi såg var en grupp kvinnor som lärde sig Tai Qi med svärd (det heter nog något annat men så såg det ut) mitt på torget framför templet. Jag har tidigare många gånger sett kineserna utöva Tai Qi på gator och i parker (räcker med att gå ut på morgonen) men aldrig förr med svärd.

När vi väl kom hem nyligen var vi extremt trötta, och sängen kallar envist. Imorgon blir det ut på nya äventyr i Shanghai, nedräkningen har börjat och de sista dagarna ska fyllas maximalt!