Nu är det två dagar kvar till tentan och i lägenheten på Daxue Lu går hjärncellerna varma. Grammatik och glosor samlas huller om buller i huvudet och förhoppningsvis kan rätt formulering hamna på rätt plats på måndag. Det är inte lätt, språket vi har gett oss in på. Efter den här kursens avslutande ska vi kunna 800 tecken, men för att läsa en vanlig kinesisk dagstidning behöver man kunna 1500 stycken. Helst av allt vill vi ju såklart kunna prata också, och då har vi problemet med tonerna. Det finns fyra olika toner i kinesiskan, den första är en rak ton, den andra stigande, den tredje går ner och sen upp, den fjärde är fallande. Utöver dessa fyra finns tonlöst uttal. Dessa toner måste man kunna skilja på annars kan det bli helt galet. Exempelvis ordet för fyra som med fel ton betyder död, eller ordet för mamma som med fel ton betyder häst. Oftast förstås givetvis ur sammanhanget vad man försöker säga, men så småningom vill man ju kunna uttala korrekt. När man pluggar kinesiska använder man sig av pinyin (拼音). Pinyin är ett standardiserat sätt att skriva kinesiska med vanliga bokstäver som uppfanns på 50-talet när utlänningar började försöka lära sig kinesiska i lite större utsträckning. Det är inte fonetiskt men kan liknas vid det fonetiska alfabetet eftersom en stavning alltid uttalas likadant. Har man exempelvis lärt sig hur ”shi” eller ”zhu” uttalas så kan man läsa en ny glosa med dessa i och veta hur det uttalas. I pinyin används också dessa fyra olika tecken ¯  ´  ˇ  `  för att märka ut vilken ton som ska användas, tecknet sätts ovanför vokalen. Faktiskt väldigt smidigt och smart. Sammanfattningsvis gör alltså detta att vi för varje ny glosa måste lära oss hur den ser ut och skrivs i tecken, hur den ser ut och skrivs i pinyin och vad den betyder. Det är nästan som att plugga in glosor på två språk samtidigt. Tack och lov används simplifierade tecken i Kina och inte de gamla traditionella som fortfarande används exempelvis på Taiwan. Vissa av de traditionella tecknen är kvar, de som inte är alltför avancerade. När man väl har lärt sig hur ett teckan ska se ut gäller det att försöka lära sig att skriva det också, och då är ordningen och riktningen på strecken viktiga för att det ska vara rätt. Ja, ni hör ju, möjligheten till mer kunskap i ämnet är oändliga. Här kommer några exempel på ord:

Flygplan: fēi jī 飞机 eller med traditionella tecken: 飛機

Universitet: dà xué 大学 eller med traditionella tecken: 大學

Musik: yīn yuè 音乐 eller med traditionella tecken: 音樂

Det är inte alls lätt. Men faktum är att det går och det är så förbannat häftigt!