Idag skulle jag åka hem från stugan precis vid Kiviks musteri där jag tillbringat helgen (och där tydligen Fredrik Lindström bott sommaren 2007) på Österlen i Skåne till kära Göteborg. Efter en fantastiskt mysig frukost med min kära vän som för tillfälligt är bosatt i stugan promenerade jag de dryga 3 km in till Kiviks centrum genom snö och mellan äppleträd i vintervila för att stiga på bussen. Klockan var 12.34 när bussen beräknades gå, och ungefär då ankom den också hållplatsen. En och en halv timme senare hade vi slutligen lyckats ta oss upp för den lilla backen mellan Kiviks torg och Ica och ut på den lite större vägen mot Kristianstad. Vad som hade hänt var att när bussen stannade så fastnade den i snön och på grund av halkan kom vi inte någonstans. Den fantastiska busschauffören hade ett lika glatt humör som jag och gjorde försök på försök men företaget verkade lönlöst. Tillslut slet han, med kommentaren ”få se vad vi kan ha för nytta av inredningen” ner gardinerna och la dem under däcken för att öka friktionen. Rebelliskt och underbart tilltag! Det hjälpt dock föga och vår räddare i nöden blev istället tre småkillar som hämtade pulkor och spadar hemma på gården och gick och hämtade sand att slänga ut under oss. Vi kom slutligen loss och tuffade glatt iväg mot Kristianstand, trots att jag var övertygad om att dagen skulle bli präglad av förseningar.

I Kristianstad hann jag precis till ett tåg, trodde jag. Inte det tåget jag skulle tagit men jag verkade iallafall slippa vänta. Tyvärr visade det sig att just denna avgång skulle ersättas med buss som aldrig dök upp, och först en timme senare kom jag iväg till Hässleholm.

Från Hässleholm var avgångarna mot Göteborg fåtaliga. Nästa möjliga avgick först om ytterligare en och en halv timme, vilket ledde till en otippad fika på ett av Hässleholms kanske tre caféer. Nästan fyra timmar försenad (vilket innebär dubblad restid) var jag framme i Göteborg, och efter ett växelfel vid Mariaplan kunde spårvagnen till slut släppa av mig hemma på Slottet där våffeldoft och vänner väntade.

Det har varit en bra dag. Många människor har glatt mig med sitt fantastiska bemötande, och jag har läst bok och redigerat foton. Att vara på väg är en angenäm känsla, och trots en lång dag har jag fått se och upplevt saker som jag annars missat. SJ’s värsta helg på år, till exempel. Den blev riktigt inspirerande, måste jag säga.