Ni som tycker om mig utan att bry er om mina prestationer. Ni som vet vem jag är även när jag är svag och osäker. När jag inte är det minsta rolig eller älskvärd. Ni som bryr er om mig då. Ni som ser mig för den jag är och inte det jag gör eller hur jag ser ut. Ni som vet att det bakom mina beslut och innanför mina kläder och min kropp finns en person som är densamma vad ytan än speglar. Ibland när jag inte riktigt vill vara jag så är det ni som bekräftar mig. Vetskapen om att ni tycker om mig bevisar att jag är bra, lika bra som ni… Ibland blir jag så rörd när jag tänker på er. Hur jag kommer stå där, när ni gifter er, får ert tredje barn, blir rockstjärnor, slutar knarka, fyller femtio, går i pension, skiljer er, blir chefer, hamnar i riksdagen, blir hemlösa, räddar er hundrade bergsgorilla eller gör bort er på bästa sändningstid, och veta att det är ni. Och jag kommer veta att jag såg era kvaliteter långt innan världen gjorde det, att ni är den person jag älskar. Jag kommer önska er all lycka, då som nu, och jag är tacksam för att jag då, i framtiden, kan säga att jag visste att det var något speciellt med er, att JAG KÄNDE ER FÖRST!