Betongpolo och attackvälsignelse i Tokyo

Jag och Bine var ute och strosade ”lite bakom” skyskraporna i Tokyos finansdistrikt härom dagen när vi sprang på en asfalstplätt i en park. Vi hade tydligen hittat det rätta stället att hänga på om man åker skateboard, inlines, trickcyklar, står på händer eller håller på med andra streetsporter. Vi slog oss ner en stund och betraktade prestationerna, ackompanjerade av en grupp trumspelande hippies. Det mest intressanta var grabbarna på mountainbikes som medelst cyklarna, en krocketliknande klubba och en plastboll spelade något som liknade polo. Vi gav sporten den passande benämningen betongpolo.

Pa väg från parken blev vi stoppade av en kvinna som tyckte att vi skulle följa med henne till kyrkan och kastade en välsignelse över oss när vi sa nej. Det är de små upplevelserna som skapar äventyret!

Sex and the city 2

I november förra året var jag och Sabine i Marocko på spontanresa. Största delen av tiden spenderade vi i Marrakech där vi bodde på det mest fantastiska hostel, mitt ibland alla ”souks” och inte långt från Djerma del Fnaa (det stora, centrala torget). Ofta var vi tvungna att ta en liten omväg till och från vårt hostel,  detta för att i gränderna precis utanför spelades samtidigt några scener ur Sex and the city 2 in. De gånger vi kunde ta vår ”vanliga” väg passerade vi ljud- och ljusutrustning och stålställningar som vaktades av en liten skäggig gubbe på en stol, och sådana där koner av kryddor som vi nyfiket petade på och fann att de var i plast (kulisser). Så när Carrie och de andra befinner sig i ”the souks” i Abidabi är de i själva verket i Marrakech, och detta var den största anledningen till att jag ivrigt förväntansfull satte mig på Kobes biosalong och tittade på Sex and the city 2 (utan att ens ha sett ettan).

Filmen i sig var underhållande, men inte särskilt imponerande. Den bjöd på en del skratt och jag kan tänka mig att den är omtyckt bland fansen, även om arabvärlden kanske inte blev helt rättvist gestaltad. Personligen är jag i alla fall riktigt nöjd med att ha sett våra plastkryddor och underbara gränder på film, och veta att jag var där precis då…

Baseball i Osaka

Ett spontanbeslut gjorde att jag följde med ett gäng härifrån och tittade på en omgång baseball på en arena utanför Osaka. Det var Osaka mot någon mindre stad som jag inte minns namnet på, men på grund av vår tillfälliga bostadsort i krokarna höll vi givetvis på Osaka.

Fyra dagar innan den viktiga matchen lyckades åtta spelare ur Osakas lag göra bort sig rejält. De hade spelat om pengar och blev därför avstängda. När lagen ställde upp på planen denna afton var det därför nästan dubbelt så många spelare i motståndarlaget (se bild). Pinsamt kan tyckas, och det tyckte man. En av ägarna (finansiärerna) höll ett tal innan matchen, uppenbart väldigt känslosamt då den kostymklädde herren började gråta. Även coachen pratade känsloladdat om hur jobbigt detta var och hur något sådant aldrig skulle hända igen (de pratade på japanska men mina medbesökare kunde översätta delvis). När spelet väl kom igång presterade ändå Osaka hyfsat bra – som tur var behövs bara nio spelare på plan.

Detta var första gången jag tittade på baseball och att en så viktig (?) oskuld skulle tas i Japan hade jag nog inte väntat mig. Hur som helst en fantastiskt trevlig upplevelse, dessutom gratis då en i gänget tränade på samma gym som den hysteriskt energiske och glade kommentatorn som förtjust fixade biljetter och släppte in oss på läktaren.

Tip of the day

The peculiar Brief Magazine is displaying new random pictures from random people everytime you update the page. Simple but hilarious!

Nara

Nara ligger bara två timmar från Kobe och hit åkte jag och Bine ihop med två till nyfunna vänner. Nara är fullt av sevärdheter och har inte mindre än åtta tempel som platsar på Unescos världsarvslista. Staden var Japans huvudstad på 700-talet innan den ersattes av Kyoto (som ju sedan ersattes av Tokyo). Det första man möts av när man gått av tåget och börjat strosa i Nara är alla rådjur. Kring templena i Nara och i alla parker finns massor av officiellt vilda men hyfsat tama rådjur som glatt kommer fram och nafsar efter något att äta. Kanske föga förvånande då det går att köpa kakor att mata dem med vilket glatt utnyttjades av barnfamiljer (medan vissa oförstående besökare själva började tugga på rådjurskakorna).

Efter denna introduktion började vi dagens sightseeing med att sikta på ett av Japans mest kända tempel och tillika världens största trädbyggnad som ocskå innehar en fantastiskt stor Buddha-staty i trä. Trots fina tempel och en femvånings-pagod var nog det jag uppskattade mest i Nara alla mossbeklädda stenlyktor som kantar vägarna och den djupa skogen. Vi åt lunch på en liten restaurang vid en bäck bland träden och njöt av stadsljudens frånvaro. Nara var väl värt besöket, men man ska vara beredd på att ta sig fram mellan rådjur och turister och för att verkligen uppskatta stället, ta en omväg ut bland träden!

Big in Japan!

Så anlände jag till Japan på morgonen den 24 Juni. Det sista dygnet på båten var fantastiska, nya vänner som delade tiden och båten som tuffade fram mellan de södra japanska öarna. Att ta sig ut till Bine i Kobe var inget störra problem med hjälp av två nyfunna japanska bekanta som gladeligen hjälpte mig att ta mig fram och trots protester betalade min tågbiljett. Bine väntade mig på stationen i Kobe och det var ett fantastiskt kärt återseende fyllt av kramar, tjut och skratt!

Sedan dess har tiden gått fort. Ett par dagar stannade jag i Kobe och lärde känna Japan lite grann. Kobe är inte så stort men sitter nära nog ihop med Osaka och har allt man behöver. Jag har träffat massor av goa människor (mestadels andra utbytesstudenter från överallt) som Bine känner här i stan och varit med på husfest i dormet. Jag och Bine gjorde en stor fin smörgåstårta som bidrag och den blev riktigt uppskattad. Vi har upptäckt vattenfall och hittat ett alldeles tomt tempel ute i skogen som vaktades av vakande katter. Jag bor i Bines lilla rum och vi passar oss för dorms-vakten som ska se till att ingen har nattgäster (ganska lätt gjort). Kort sagt, Kobe är bra att leva i!

Japan är inte alls likt Kina. Människor är liksom mer civiliserade (med utlänningens mått mätt) och betydligt mycket artigare. Här spottas det inte på gatorna, ingen går runt i pyjamas och folk har hyfs att inte tokstirra på en. Jag vill inte dömma kineserna och vet att jag generaliserar väldigt mycket, men detta är det spontana intrycket. Japaner är tvärtemot väldigt artiga och nästan lite väl stela. De är hejare på att köa ordentligt och ingen skulle någonsin få för sig att gå före eller trängas med den framför. Sånt är livet i Japan, men mycket mer återstår att se!