Med kungen på Expo

Den 23 maj fick Sveriges paviljong finbesök av hans majestät konungen och Maud Olofsson med näringslivsrepresentater och annat fint folk som sällskap. Paviljongen var då egentligen stängd för allmänheten, men för att inte hedersgästerna skulle få se en helt tom paviljong fick de svenska funktionärerna bjuda in två vänner per man. Genom att Jen-Lee hade pratat mycket med en av funktionärerna sist hon var i Sveriges paviljong kunde han faktiskt fixa fyra gästpass till oss, och jag, Johan, Jen-Lee och Sofia gick glada förbi avspärrningarna och in i paviljongen. Här mötte vi den lustiga professor Alvstam, en lärare från Handels, som glatt pratade på sin vana trogen och introducerade oss för en av de första som pluggade vårt program och läste på Fudan (vårt universitet här i Shanghai). Han jobbade nu på Svenska konsulatet i Shanghai. Efter att vi pratat och hälsat på lite folk kom hedersgästerna till paviljongen. Kungen såg så smått less ut över att vara på ännu ett skyldighetsbesök någonstans, men Maud var glad och log mot folkmassan (som om folk var där för hennes skull). Det var ovanligt att höra en massa svenska överallt och man fick dämpa impulsen att vända sig om med ett glatt ”Åh, du pratar svenska, vad kul!” eller något liknande som man nog hade hävt ur sig om man mött svenskar vid något annat tillfälle här.

Efter att ha spanat på kungligheter följde en lång dag på Expon med besök i lite fler paviljonger, varav USAs var den som tog upp längst tid. Här fick vi köa i nästan en timme (vilket ändå inte var så mycket jämfört med hur det kan vara). Väl inne var det en intressant paviljong med tre stora filmsalar som man slussades mellan. Den första visade en massa amerikaner som försökte lära sig att säga Ni hao (faktist väldigt underhållande) och ett tal från Obama, och sedan några kortfilmer. Helt klart godkänd paviljong som verkade ha ganska mycket fokus på att kunna hantera stort tryck och mycket folk. Bra resonerat.

Utöver att vi fixade in oss under det kungliga besöket hade vi också fått tag på biljetter till en modeshow med ”Swedish Fashion” som också arrangerades för dagens svenska hedersgäster. Detta var en grymt bra dansuppvisning med riktigt skön musik och otroligt skickligt koreograferade nummer, givetvis skulle fokus vara på dansarnas kläder men det kändes mer som en dansuppvisning än en modeshow. Gruppen som dansade var kineser och designerna var svenskar, koreografen var i sig ganska kontroversiell fick vi höra efteråt, hon hade tydligen varit man förut men opererat om sig och därför varit tvungen att leva utanför Kina i många år för att inte trakasseras. Men nu hade hon sedan en kortare tid bott i Shanghai och lett den här dansgruppen, som på kort tid fått väldigt mycket uppmärksamhet. Väldigt välförtjänt! På bilden ses koreografen i grön-brun klänning och musikproducenten Johan Ungre i helsvart till vänster om henne som stod vid mixerbordet under hela showen.

Dagen blev till kväll och vi var sanslöst trötta. På tunnelbanan hem trängdes vi med tusen kineser och höll på att somna stående mot varandra men kom till slut hem till Daxue Lu. Nästa besök på Expon blir på måndag och då ska vi vara där stört tidigt för att försöka få biljetter till Kinas paviljong, ett nära nog mission impossible…

Zhujiajiao

Zhujiajiao är en liten stad en dryg timme från Shanghai som vi länge tänkt besöka. Slutsålda biljetter och dålig planering talade emot oss men i lördags kom vi tillslut iväg. Dagen började med att vi klantade oss och blev fast med taxin i trafikstockningarna, vilket ledde till att vi missade vår buss. En kvart sena frågade vi hur vi skulle göra och fick svaret att vi kunde få en ny biljett till reducerat pris. Det slutade med att vi bara behövde betala 20 % av kostnaden för en ny biljett och kom iväg bara en halvtimme försenade med 17 kr mindre i kassan, ingen störra fara alltså.

Jag, Johan och Jen-Lee var dagens upptäckare och trots regntunga skyar hade vi en fantastiskt bra dag. Zhujiajiao är en liten kanalstad av antikt slag. Den lilla stadskärnan består av gränder, kanaler och stenbroar och överallt säljs olika sorters mat och småprylar. Vi strosade runt och tittade på staden och lite olika sighter, bland annat ett galleri, tempel, ett av Kinas äldsta postkontor som nu blivit museum och ett apotek av samma slag, trädgårdar och en konsthantverksutställning. Mellan allt detta promenerade vi längs gränderna, provade olika smårätter och korsade kanaler via de karakteristiska små broarna. Vi avslutade dagen med varsin kopp te i ett tehus. Jen-Lee fick ett väldigt fint te som bestod av en glaskanna med hett vatten och en smaksättande blomma i. När det serverades var blomman stängd (såg ungefär ut som en klöverblomma) men öppnade sig och slog ut i vattnet. Vackert!

Putuoshan

45 minuter innan färjan dit avgick fattade jag och klasskompisen Johan beslutet att tillbringa helgen på en buddhist-ö, 12 timmar med båt från Shanghai. Med tanke på den icke befintliga planeringen blev det lite stressigt men båten hanns med och en skrikande kinesisk dam (skriker man högre förstår de nog bättre är ett återkommande resonemang) visade oss vägen trots att det inte behövdes. Färden ut genom Shanghais hamn var intressant, lyftkranar och byggnader upplysta i mörkret och en fyrverkeriföreställning följde vår väg. Natten gick sedan förhållandevis smärtfritt trots hårda sängar och brummande motorer. Vi vaknade i gryningens dimmiga dis när Putuoshan närmade sig, och destination ett när vi väl gått i land var frukost, sedan gav vi oss iväg för att upptäcka ön.

På Putuoshan finns ett av Kinas fyra heliga buddhist berg, och hela ön (inte särskilt stor) präglas av buddhismen. Det första man ser när man ankommer ön är en stor staty av Guanyin – barmhärtighetens och nådens gudinna. Vår första anhalt var att promenera mot denna gyllene staty och på vägen passerade vi en fin strand och ett litet tempel. Guanyin står och spanar ut över havet och här liksom utanför de flesta tempel brinner en eld i en sorts eldstad där besökare tänder rökelse för att sedan med den i handen be genom att buga sig upprepade gånger i alla fyra vädersträck. Vi lämnade Guanyin och några busslaster kinesiska turister bakom oss och gick mot mitten av ön. Vi passerade de långa vackra stränderna Baibusha och Qianbusha (Hundra stegs-stranden och Tusen stegs-stranden)  där vi promenerade längs vattnet och kom så småningom fram till Puji templet. Puji templet är från 1600-talet och ligger på torget i det lilla samhälle som finns på Putuoshan. Här sitter ”framtidens Buddha” och tar emot i ”Himmelens konungars sal” i  grönt, rött och guld. Efter att ha sett hela tempelområdet gick vi vidare, hittade ett hotell för natten, åt lunch och vandrade sedan ut på ett stråk som gick längs Putuoshans västra udde. Här passerade vi några fantastiskt stillsamma tempel, stora stenblock med inristade tecken och ett otroligt fascinerande tusen år gammalt camphor träd med 6 meter i omkrets (häftig känsla att ta i något så gammalt som fortfarande är levande, det får en att tänka efter lite…). Vi passerade också en stor stenhäll där tecknet för hjärta finns inristat i jätteformat. Här har massor av människor i åratal satt hänglås längs staketet som går runt klippan, och dessa är nu fulla av lås som ska ge tur i kärlek och förmåga att hålla ihop.

I gryningen dagen efter gick vi upp för att börja vår promenad och bestigning av det heliga berget. På vägen dit passerade vi en helig grotta högt ovanför de rytande vågorna och odödlighetens brunn. Den sistnämnda var ett litet äventyr i sig som tåls att berättas mer om. Odödlighetens brunn är en liten brunn i en liten grotta under ett stort träd till vilken en stentrappa leder. När vi kom dit blev vi mötta av en liten from gumma som visade oss ner och gav oss lite rökelse. Vi tände dem mot ljusen som redan brann, satte oss på knä och visade vår respekt för buddhismen och gudarna genom att buga oss mot brunnen. Det kändes heligt och fint även om huruvida vi nu blivit odödliga återstår att se… Så småningom kom vi i alla fall fram till den långa trappan som leder upp till Fodingshan, det högsta berget där Fayu templet ligger. Som djupt troende buddhist ska man här stanna och knäböja vart tredje steg hela vägen upp, och trots att vi inte var ensamma om att avstå från detta var det många som faktiskt fullföljde uppmaningen och stannade vart tredje steg. Vi noterade att somliga hade knäskydd, somliga bar med sig en kudde. Fayu var ett vackert tempel om än inte vackrare än de vi redan sett. Det var dock värt såväl vandringen som utsikten att ta sig upp till toppen. På väg nerför trapporna igen kunde vi nöjt pausa i Xiangyun paviljongen och tugga på en majskolv, varpå vi tog sikte mot hamnen för att komma med färjan hem till Shanghai.

I allmänhet är Putuoshan en väldigt vacker ö, med efterlängtade lummiga skogar och stenbelagda stigar att strosa på. Anmärkningsvärt är hur fantastiskt glada och trevliga alla kineser var (de brukar faktiskt inte vara det hemma i Shanghai men det är väl ett vanligt storstadsfenomen). Överallt började folk prata med oss, hälsade oss välkomna till Kina och Putuoshan och var glada att vi kom och tittade på deras fina ö. Färden hem ägnades åt (utöver nattsömn) många timmars samtal med en kinesisk familj på kinesiska, lite engelska och en del gissningslek. Riktigt roligt att verkligen använda kinesiskan nu, det börjar arta sig och vi kan faktiskt konversera!

P.S Glöm inte att kolla in mina foton på flickr också, där finns mer av det mesta!

Shanghai World Expo 2010

I fredags gjordes debutbesöket på Expon. En World Expo hålls lite då och då (försökt kolla upp på Wikipedia men det verkar inte vara regelbundet) någonstans i världen och den första hölls redan 1851 i London. Konceptet var från början att ländernas olika industrier skulle presenteras men numera är det mer en utsällning där varje land ska representeras och marknadsföras som sådant genom att ha en flashig paviljong. Första intrycket  när man kommer in på området är att det är hysteriskt stort och enormt häftigt. Galet att de har byggt upp så himla mycket för något som ska pågå bara några månader. Det är ju lite timing att vi är här precis under Expon då det påverkar väldigt mycket i Shanghai. Exempelvis har ju en tunnelbana öppnats som går precis i närheten av där vi bor och tvärs igenom hela stan, perfekt för oss! Det finns även ett Expo-hotline nummer som man kan ringa för att få svar på det mesta (på engelska) bland annat genom att be den som svarar förklara för taxichauffören vart man vill åka på kinesiska. Perfekt när man bra vet namnet på någon klubb eller bara har tecknen för en adress men inte vet hur man uttalar dem.

Expo-området är uppbyggt ganska centralt i stan och många människor har tvingats flytta då deras hus skulle rivas för att lämna plats. Det är väl baksidan med Expon. Mycket har också modifierats för att visa en ”bättre” sida av Shanghai, här fanns exempelvis en gata med bordeller som har stängts igen, tiggarna har på ett eller annt sätt försvunnit och många affärer som säljer piratkopior har också tvingats stänga bland annat. Det är väl lite på gott och ont, skönt på sätt och vis att slippa tiggare men samtidigt ställer jag mig tveksam till att försöka skyla över problem som faktiskt finns kvar (och kommer synas igen så fort Expon är slut).

Hur som helst, jag blundar lite för problemen och fortsätter fascineras över det galna fenomen som världsutställningen här innebär. Under vårt första besök köpte vi kvällsbiljett och hade ett par riktigt bra timmar med svalt väder och hyfsat lite folk. Vi tittade på Storbritanniens superhäftiga surrealistiska taggboll till paviljong upplyst med fiberoptik och på insidan bestående av massor av inkapslade fröer (svårt att förklara) och var inne i Rysslands på utsidan seriös och snygg men på insidan knarkade smurf-sagovärld (helknäpp, någon sorts association till Ryssland i rymden med rymdskepp i taket, sagoslott och gigantiska frukter, blommor och bär i tusen färger…). Vi kikade på Irlands ganska tråkiga paviljong med foton från Irlands utveckling och Danmarks där lilla sjöjungfrun (statyn) gör besök vilket hypats mycket men inte var så himla fascinerande. Finlands paviljong visade häftiga animationer och var riktigt snygg utifrån sett. Portugals var ganska tråkig och visade en film om Portugals olika element och beståndsdelar. Ukrainas va jätteful från utsidan och innehöll bara ett café med konstigt klädd personal, men vi väntade oss inte så mycket då vi gick in i den för att den var fulast. Sveriges återstår att semen den är snygg från utsidan i alla fall, och väldigt många fler paviljonger återstår givetvis.

Jin Jian Action Park

Shanghais svar på Liseberg (även om det nog inte var så de tänkte) är Jin Jian Action Park, och efter åren som nöjesparksarbetare har jag faktiskt blivit lite nördig så spänningen var stor inför detta besök. Vi visste att det inte var superstort eller särskilt känt, men det var ändå ett nöjesfält. Jag åkte dit med Jeannie och Johan och fann mig själv fotograferad ett par gånger som enda blondin i parken. Nåväl, nu var jag ju faktiskt inte där som attraktion utan som besökare så det var bara att ge sig in i maktkampen i de oorganiserade köerna. Efter första attraktionen hade vi en endorfinkick som höll i sig halva dagen, men trots många skratt och tjut får Jin Jian Action Park inte mer än ett godkänt. Det var en enormt rolig dag men området har föga imponerande attraktioner och är ljusår ifrån att leva upp till det nöjesfält en stad som Shanghai borde ha…

Suzhou i bilder

Tyvärr tog batteriet slut i min kamera så att jag knappt hann få några foton alls efter skymningen. Synd eftersom det var då det var som absolut vackrast…

Suzhou

Äntligen dags för exkursion! Det är lätt att fastna i Shanghai, här finns så oändligt mycket att göra. I helgen hade vi egentligen tänkt ta oss till Xi’an eller något annat intressant ställe en bit bort, men då det är helg i Kina nu så är alla tåg och bussar helt fullbokade och vår lärare avrådde starkt från Xi’an då en väldig massa kineser också åker dit den här helgen. Nådastöten blev just den att alla tåg var fulla och efter en lång jakt lyckades några klasskompisar hitta en buss som tog 20 timmar… Mitt beslut blev att spara Xi’an till längre fram då jag nog ändå tar mig förbi där innan jag lämnar Kina för Japan i slutet av juni.

Till saken, helgens exkursion blev alltså till Suzhou istället, en liten stad som ligger ca en timme från Shanghai. Suzhou är en av de många kanalstäderna i trakten och är känt för sina många trädgårdar. Det är lätt att tappa perspektivet på vad som är småstäder när man har Shanghai som måttstock, men Suzhou med sina 1.3 miljoner bofasta var inte så litet som vi väntade oss. Vi började med att ta sikte på andra änden av staden där en känd trädgård (med på UNESCOs världsarvslista) var belägen. Halvvägs på vår promenad gav vi upp och tog en cykeltaxi med insikten om att vi aldrig skulle palla hela dagen om vi gick hela vägen. The Garden of the Master of the Net översätts namnet på trädgården till. Det var roligt att se en traditionell kinesisk trädgård, men vi tyckte det räckte med en och strosade istället vidare längs en kanal med massor av små söta broar över. Under en välbehövlig paus på ett café (The Bookworm café, ett bokcafé med uteservering och skön musik, rekommenderas!) började vi prata lite med några västerlänningar som jobbade i staden och som rekommenderade en viss gata för oss. Promenaden gick ditåt, och vi kom fram när det började skymma. Här, längs en liten kanal, låg det man ska se i Suzhou! Det mörknade sakta och fladdermöss irrade över kanalen medan lyktor tändes. Små uteserveringar tände ljus och musik sökte sig ut på den kullerstensbelagda gatan. Möjligen lite väl iordningställt för besökare som vi, men de gamla husen och gatan längs kanalen var på riktigt. Det var fantastiskt vackert och kvällen avslutades med en middag precis intill vattnet där vi satt så smått uppfyllda av världens skönhet… Lycka!

Taikang Road Art Centre

I fredags skulle vi äntligen ta oss in till Taikang Road Art Centre, som jag läst om och velat besöka. Taikang ligger i French Consession, det bästa området i Shanghai helt klart. När man hittar Taikang Lu (lu betyder gata på kinesiska) ser det inte mycket ut för världen, bara ännu en gata. Men när man fortsätter vägen fram hittar man plötsligt en gränd in till vänster, förbi några parkerade mopeder och osande matvagnar. Här inne öppnar sig en fantastisk labyrint av gränder med caféer, gallerier och butiker. Det är levande utan att vara packat med folk och synintrycken avlöser varandra. Varje gränd är ett litet äventyr och varje café är en lockande kandidat. Duktiga fotografer och konstnärer har sina egna små gallerier och caféer och restauranger är färgstarkt inredda. Här kunde jag strosat för alltid, och tagit en paus emellanåt på någon liten servering. Vi valde att ta en kaffe på det inspirerande stället Shanghai Memory – Postcard Club. Ena halvan av väggen inne vid bardisken var täckt med vinflaskor och den andra med vykort, och utanför satt två stora postlådor så det var bara att köpa något att dricka, ett par vykort, låna en penna och börja skapa. Kreativ idé och inspirerande miljö kräver ett återbesök längre fram.

Dagens detalj: Vietnamesiska vårrullar. Fjärran från flottiga frityrberg består de av grönsallad, marinerade räkor, gurka, svamp och något kött (eller tofu) inlindat i rispapper (finns olika varianter med olika grönsaker osv). Till detta serveras en tomatsås med lite hackade jordnötter i. Riktigt fräscht, riktigt gott!

Masquerade

Ett galet ställe hade maskfest och vi tyckte vi var supersnygga i våra nyinköpta masker (fotona talar om hur det egentligen låg till med den saken…). 100 yuan (drygt hundra kronor) för fri bar och ett galet inrett, färgstarkt och hyfsat litet ställe gjorde vår kväll. Bra blandning folk, mycket kineser mycket andra och en duktig DJ skapade en skön atmosfär. Fjorton svenskar ställde sig på scenen och dansade som om inget annat fanns och det var magiskt roligt…