Ni har väl inte missat avslöjningsfilmen?

Varje år handlar spexet om en ny karaktär. Detta är med fördel en avliden historisk person som utrrättat något exceptionellt, alltså med andra ord en död kändis. Fram till det event vi kallar Avslöjningshelg vet bara några få vilken karaktär det här ska bli. Under en ceremoni visas det vi kallar Avslöjnigsfilm för samtliga deltagare, och flmen når sedan ut till andra som är intresserade av vad spexet ska handla om.

I år var det jag och Tobbe som gjorde filmen, och resultatet blev en psykedelisk saga med oväntade inslag. Tyvärr finns den bara upplagd på facebook för tillfället, men är är länken: Avslöjningsfilm – Harry Houdini. Titta!

Vägen hem…

Idag skulle jag åka hem från stugan precis vid Kiviks musteri där jag tillbringat helgen (och där tydligen Fredrik Lindström bott sommaren 2007) på Österlen i Skåne till kära Göteborg. Efter en fantastiskt mysig frukost med min kära vän som för tillfälligt är bosatt i stugan promenerade jag de dryga 3 km in till Kiviks centrum genom snö och mellan äppleträd i vintervila för att stiga på bussen. Klockan var 12.34 när bussen beräknades gå, och ungefär då ankom den också hållplatsen. En och en halv timme senare hade vi slutligen lyckats ta oss upp för den lilla backen mellan Kiviks torg och Ica och ut på den lite större vägen mot Kristianstad. Vad som hade hänt var att när bussen stannade så fastnade den i snön och på grund av halkan kom vi inte någonstans. Den fantastiska busschauffören hade ett lika glatt humör som jag och gjorde försök på försök men företaget verkade lönlöst. Tillslut slet han, med kommentaren ”få se vad vi kan ha för nytta av inredningen” ner gardinerna och la dem under däcken för att öka friktionen. Rebelliskt och underbart tilltag! Det hjälpt dock föga och vår räddare i nöden blev istället tre småkillar som hämtade pulkor och spadar hemma på gården och gick och hämtade sand att slänga ut under oss. Vi kom slutligen loss och tuffade glatt iväg mot Kristianstand, trots att jag var övertygad om att dagen skulle bli präglad av förseningar.

I Kristianstad hann jag precis till ett tåg, trodde jag. Inte det tåget jag skulle tagit men jag verkade iallafall slippa vänta. Tyvärr visade det sig att just denna avgång skulle ersättas med buss som aldrig dök upp, och först en timme senare kom jag iväg till Hässleholm.

Från Hässleholm var avgångarna mot Göteborg fåtaliga. Nästa möjliga avgick först om ytterligare en och en halv timme, vilket ledde till en otippad fika på ett av Hässleholms kanske tre caféer. Nästan fyra timmar försenad (vilket innebär dubblad restid) var jag framme i Göteborg, och efter ett växelfel vid Mariaplan kunde spårvagnen till slut släppa av mig hemma på Slottet där våffeldoft och vänner väntade.

Det har varit en bra dag. Många människor har glatt mig med sitt fantastiska bemötande, och jag har läst bok och redigerat foton. Att vara på väg är en angenäm känsla, och trots en lång dag har jag fått se och upplevt saker som jag annars missat. SJ’s värsta helg på år, till exempel. Den blev riktigt inspirerande, måste jag säga.

我很高兴

Jag är glad, står det som överskrift. För imorgon börjar jag läsa kinesiska igen och det kommer att bli så fantastiskt roligt! Det känns som att gå på sommarlov redan, nu är det bara roligheter kvar i jag kan inte ens fatta hur länge… Sommar och sen höst och det är nästan i ett annat liv. Så nu börjar upptakten inför äventyret, och jag ser så mycket fram emot teckenstudier och tonövningar och allt vad vår fantastiska kinesiskalärare kan tänkas hitta på. 再见!

Navid Modiri – ”från blogg till jobb”

Idag har jag bevittnat en dryg timmes föreläsning med Navid Modiri i en sal på Handels. Det var en ny erfarenhet i samlingen, jag har tidigare varit på konsert med hans band Navid Modiri och gudarna, varit med på workshop i världskulturmuséet samt besökt lite andra av hans projekt så som Leve Klotet på kanaltorget under Kulturkalaset.  Anledningen att jag ville gå idag var helt enkelt för att jag beundrar killen bakom allt detta och vill gärna leva mitt liv lite åt samma håll.

Föreläsningens röda tråd var nog projekten Idépedia och 365 saker, som jag redan hade hyfsad koll på. Dock är det alltid inspirerande med äkta (notera äkta) om än ofrivillig (?) entreprenörsanda och kreativitet. Hur gör man då för att nå dit? Jag ska fortsätta med att ta tillvara på all min kreativitet, kanske jaga lite mer. Man måste nog tjata sig till saker ibland för att komma någon vart…

En anekdot från dagen var när Navid berättade om när flash mob-gänget lekte kurragömma på IKEA och Navids kontakt (någon högt uppsatt på IKEA Bäckebol, jag minns faktiskt inte hur) ringde honom mitt under pågående flash. Navid blev först lite nervös men det visade sig att personen bara ville veta vad som pågick och erbjuda deltagarna att komma och äta korv efteråt!

Underbart inspirerad och med skaparglädje kom jag hem, experimenterade ihop lite mat, satte mig för att skriva och så hade plötsligt den kvällen passerat. Nu ska jag redigera foton, skriva för framtiden och sy fast en knapp. Tack Navid för energi och inspiration!

”This is not a novel to be tossed aside lightly. It should be thrown with great force.” – Dorothy Parker

Flash mob # 32 – Snöbollskrig

Upp emot fyrtio personer, de flesta för varandra okända, samlades igår vid Bältesspännarparken för att ha snöbollskrig modell större. När jag dök upp, några minuter sen, var kriget redan i full gång. Snön yrde, mössor flög och skratten hördes säkert över halva avenyn. Vi delade upp oss i lag för att leka capture the flag och sprang som tokar. Jag blev nedbrottad och fick snö innanför kläderna och när jag någon timme senare gick därifrån var jag dyngsur och jätteglad.

Man kan lite grovt dela upp Flash Mobs i två grupper. En del har ett tydligt budskap och genomförs just av den anledningen. Nöjet i dessa är att man uppmärksammas och når ut till folk på ett annorlunda sätt. Vissa andra är i första hand till för deltagarna. Dessa går ut på att leka och skratta för att sprida glädje, visserligen både till förbipasserande och deltagare men det finns inget konkret budskap utöver glädjen. Snöbollskrig är en typisk Flash Mob av kategori två. Man blir så hysteriskt lycklig av att skratta och leka tills man tappar andan med fantastiska likasinnade människor!

Dagens roligaste!

Idag skrattade jag så att jag grät när jag slog upp ”wand”, det vill säga trollstav, på franska och fick upp ”baguette maguiqe”. Det låter som en dålig parodi som man själv hade kunnat hitta på sent om natten då humorn är som lägst..! Vilken porrfilm har fransmännen tagit det ifrån? Hysteriskt roligt!

365 saker du kan göra!

Jag deltar stolt som ett av 365 tips på sidan, ta en titt och låt dig inspireras!

#339 Gör konst på din egen kropp!