Flashmob i ett julstressigt Nordstan

Klockan 16.05 idag stod ett större antal människor stilla och filosoferade, utspridda runt julgranen i Nordstans mitt. Vad som utmärkte dessa människor från de flesta andra, utöver lugnet och avsaknaden av stress, var att de alla bar ögonbindel. Under fem minuter stod de helt stilla och lät sina tankar beblandas med ljuden av människor som passerade. En del av dessa ställde frågor, många kommenterade och somliga blev irriterade. Aktionen gick i alla fall inte obemärkt förbi, och förhoppningsvis var det en och annan som tänkte efter lite extra och lugnade ner sina steg. Om inte annat var det minuter av eftertänksamhet för mig och Sabine, som var två av de ögonbindelprydda flashmobdeltagarna. Efteråt satte vi oss på balkongen ovanför rushen och var glada att stressen inte var vår. Det räcker bra så, en smula eftertanke.

Pirate Coast Surf House, Tamraght, Marocko

När bussen från Marrakech var halvvägs till Agadir hade vi redan gjort oss nya vänner. Den här gången var det två argentinska killar vars fina sydamerikanska spanska hade gjort mig nyfiken. På en mix av engelska och spanska (med tanke på att Bine inte pratar spanska) diskuterade vi våra resor och allt möjligt annat, och när vi nästan var framme frågade de om vi ville dela en taxi. Fårn början antog vi att de menade från busstationen till centrala Agadir, men istället frågade de om vi ville åka till surfbyn Taghazout  cirka två mil norr om staden. Agadir lockade egentligen inte så mycket, vi var mest nyfikna på något nytt och ville ha lite tid vid havet, så utan att tänka särskilt länge sa vi att ja, varför inte!

En halvtimme efter ankomst till stationen var vi i Taghazout. Klockan var över tio på kvällen och det var mörkt. Vi tittade oss omkring efter någonstans att bo, frågade på olika surf clubs men hittade bara ett hotell med lediga platser. Det kändes dock tråkigt och sterilt (framförallt efter vårt fantastiska hostel i Marrakech) så vi fortsatte leta. Vi mötte två personer på gatan och frågade dem om de visste något. Det visade sig att de hade ett hostel, dock ännu inte riktigt öppnat och en liten bit bort. Eftersom vi dittills tagit livet som det kom ville vi inte sluta nu, utan hoppade in i Clarissa och Clints Landrover och åkte med de minuter det tog till grannbyn Tamraght. Snart hade vi fått varsin säng i den stora fina villan som Clints pappa ägde. På plats träffade vi också den stora snälla vakthunden Snoop och den tokige proffs-skataren Brad från Ohio. Han hade, liksom Clint och Clarissa bott en längre tid i Dubai. Första kvällen satt vi och pratade i soffan och bara myste i hur fantastiskt livet ordnade det åt oss.

Dagen efter åkte vi alla sju i hushållet ner till stranden i den världsvana Landrovern med surfbrädorna på taket. Mellan vågorna syntes flera surfare på alla nivåer och våra argentinska vänner var inte sena med att ge sig ut. Hela dagen ägnade vi åt strandhäng och vände inte tillbaka till Pirate Coast Surf House förrän i solnedgången. Hela dagen hade Brad hypat kvällens stora äventyr som han läst om på NASAs hemsida, nämligen rymdskytteln man skulle kunna se på himlen kl 18.46 samma kväll. När klockan närmade sig kvart i sju stod vi därför allihopa samlade och redo på terassen. Under de första minuterna blev vi lite tokiga allihop och såg stjärnor som rörde på sig överallt, men när vi väl såg rymdskytteln blev det helt uppenbart. Den rörde sig som två starka parallella ljuspunkter ovanför horisonten och vi jublade av entusiasm, alla helt exalterade efter de förväntningar som Brad planterat under dagen. Det blev en riktigt fin kväll med tagine (marockansk rätt tillagad i lerkärl) och rödvin och ett sällskap lika gott som maten.

Dagen därpå försvann argentinarna till vågorna igen medan jag och Bine skulle passa vårt flyg hem till Sverige. Clint och Clarissa körde oss till flygplatsen och det var med ett splittrat inre vi sa hejdå till dem. Den fantastiska tiden i Marocko var bara en vecka lång, men kändes som en halv evighet. Livet bara hände och vi lät det hållas vilket blev till det bästa. Det var ett gästspel i backpackerlivet och jag ville bara fortsätta ut i världen… Tur att jag ska till Kina, det är det som gör att jag vill få gjort allt här hemma nu och inte bara rymmer.

Marocko, en blandning av Europa, Afrika och Arabvärldens kultur har skapat någonting unikt. En dag ska jag se hela Marocko, där finns så mycket mer att uppleva, och sådant jag redan saknar… Och en dag ska jag lära mig surfa!