…trots att bara ordet klingar av något riktigt muntert och trevligt. Levande musik gör folk glada, var ska nu entusiasterna försvinna med sina instrument? Londons busking spots är ett bra initiativ som borde införas i varje hörn, helst i glada färger och lite upphöjda så att en liten scen erbjuds de hjältemodiga musikerna.
Eller världsarvslistan som den också kallas. Sedan jag blev en vagabond ett par år tillbaka har jag skapat mig ett litet livsmål. Eller jag kanske ska säga delmål. Det är i alla fall något jag vill göra i livet. Jag har mer och mer spanat in de platser som hamnat på UNESCOs världsarvslista, och skapat en vision om att försöka se dem alla. De anses vara ett arv till framtida generationer, väl värt att bevara. Därmed måste de också vara väl värda att se, och om man ser dem kan man nog anses vara en bildad och världsvan person. Ett livsmål bara det.
Det var after school på borggården och jag hade ett grymt sug på att lira lite reggea. Det blev med inslag av svensk hip hop och lite rock, men det blev bra. Som lyssnare fanns utöver vanligt folk cirka tjugo franska studenter som tyckte att jag var en "awesome DJ" och som hellre ville lyssna på mig än flytta sig in i puben senare. Misstänker att de mest var jäkligt glada och gillade alltihop, däribland mig som DJ. Men kul var det, riktigt kul!
