Nov 21
Dj-debut och Gadden
I onsdags stod klockan på ganska tidigt trots tisdagens sena natt, det har nämligen varit arbetsmarknadsdagar på Handels i form av Gadden och jag ville ha en biljett till Kristian Luuk som skulle tala senare under dagen. Så jag var i skolan halv nio och köade, och efter införskaffandet av denna biljett strosade jag runt på mässan, tog lite gratispennor och åt mackor och muffins. När det var dags för Luuk satt vi bänkade långt fram i Malmstensalen. Det var en bra föreläsning, lagom mycket humor med en hel del alvar. Hur går man från Handelsstudent till busringare, och hur bidrog utbildningen till en karriär inom TV? Vikten av att våga göra det som är roligt och ta tillvara på möjligheter och så vidare.
På eftermiddagen hade vi fika med språkarföreningen och sedan smet jag ner till Puben. Jag debuterade i DJ-båset denna afton tillsammans med Sandra, och var ganska nervös innan spelningen började. Det gick dock bra, ibland förvånansvärt bra och ibland inte fullt så bra, men jag är nöjd. Vi började med lite nittiotal-hits och senare gick det (inte helt oväntat) mer åt house. Nu känns i alla fall DJ-båset mindre läskigt, och dansande m’änniskor som litar på ens insats inte alls lika skrämmande.
Morgonen efter ringde klockan återigen ganska tidigt. Det var andra dagen på Gadden och den här morgonen ville jag ha biljett till Bert Karlssons föreläsning. Även detta gick galant, och med biljetten i säkert förvar satte jag mig i biblioteket och gjorde klart en engelska-uppgift. Jag blev klar tidigare än väntat, vilket ledde till nära tre timmars Mario Kart i en hörna på mässan. Fruktansvärt underhållande och farligt uppslukande! Till slut fick vi dela med oss av kontrollerna och gick för att titta på Bert Karlsson. Även detta var en väl värd föreläsning, Bert hade mycket intressant att säga och jag var faktiskt positivt överraskad. Han har gjort mer bra saker än allmänheten verkar uppmärksamma, samtidigt som hans arrogans flera gånger var uppenbar. En del verkade irritera sig på hans sätt, och hade redan en massa motargument förberedda. Själv hade jag slängt allt skitsnack och fördomar åt sidan, och tyckte karriärmänniskan Bert var intressant. Människor är väl lite som sådana där rör med små plastbitar i som man vrider och så får de olika mönster (hjälp vad heter de?), de ser olika ut beroende på hur man vrider och vänder på dem. Och de har alltid flera nyanser att uppvisa.
På torsdagskvällen var det Bankett i Eriksbergshallen. Jag och Tobbe (som två tredjedelar av manusgruppen) hade författat en del av underhållningen för kvällen, en sketch i tre delar som Spexet framträdde med. Första scenen var i den abonnerade älvsnabben som skeppade över gästerna, de andra två var vid BlackJack-bordet i hörnan inne på banketten. Det var lyckat, folk skrattade och budskapet gick hem. För mig kändes det väldigt bra att ha sett något jag vart med och skrivit framföras på riktigt, nu när manusförfattandet till Spexet är igång på allvar. Hur som helst, när kvällen var slut blev det en promenad hem till mig och många timmar senare föll jag i sömn. Härliga dagar!
