Nattens betraktelser
Vaknar av flickornas skrik
You can use the search form below to go through the content and find a specific post or page:
Vaknar av flickornas skrik
Det var längesedan något i klass med nattens matcher kunde beskådas i en idrottshall i Göteborg. Inatt har Lisebergarnas egen Innebandyturnering avjgorts i Lisebergshallen till pom-poms och ståt med femton tävlande lag från alla delar av parken. Själv var jag en del av fast food laget Return Of Bombs Bomber med lagledare Joakim Bomb. Jag, Johanna och Anneli blev övertalade under dagen och bar därför ett hopplock av de kläder som laget yckades samla ihop, för egen del blev det Jonas shorts och Annelis tröja. Hur som helst, vid halv tolv började matcherna och adrenalinet var maxat. Vi spelade riktigt bra, 4-1. 5-1 och sedan tyvärr 1-2 i gruppspelet. Vi åkte ut i sudden death mot Lyckohjul i semifinalen men var glada ändå, en av de roligaste nätterna på länge hade kämpats igenom och alla gjorde en god insats. Vår hejarklack försvann till vår besvikelse tidigt och vi klandrar dem för att segern inte hamnade hos oss. En tapper cheerleader vid namn Gustav hängde dock kvar till den sista avgörande straffen och fyllde med glädje våra vattenflaskor vid behov, en gedigen insats. Sport är roligt, på märkliga tider och med roliga människor är det ännu roligare. Tack för inatt!
I förmiddags var jag ute på stan en sväng. Jag reklamerade en väska som gått sönder och lämnade in min besvärliga mobil för observation. När jag kom hem kände jag pysselådrorna pulsera (kanske för att jag tagit ett varv på panduro) och satte mig med lite armbandstillverkning. Plötsligt ringde någon från dolt nummer och av vana förutsatte jag att det var min mor. Till min stora förvåning svarade dock en röst "Hej jag heter Linus och jag ringer från Expressen". Han förklarade att de i tidigare nummer av Expressen haft en artikel där polisen tipsade om hur man skyddar sig från ficktjuvar och hur och var de kunde finnas. Nu ville de göra en uppföljare där någon som råkat ut för en ficktjuv beskrev sin berättelse. När Linus letade efter någon att intervjua hade han ramlat på min blogg och det gamla inlägget "Igår blev jag bestulen" som handlar om ett besök på Sticky Fingers där jag både blev av med min plånbok och sedan tog tillbaka den. Han tyckte berättelsen var intressant och ringde nu och undrade om jag ville berätta mer. Eftersom all publicitet sägs vara bra publicitet tyckte jag att det lät lite spännande, och började berätta mer ingående. När jag var klar sa Linus att han bara skulle prata med chefen och sedan återkomma, vilket han också gjorde. Han berättade att stoffet verkade bra till artikeln och att de nu gärna ville ha ett bra foto också. Så Linus ringde en frilansande fotograf som brukade jobba för dem och som befann sig i Göteborg (själv hade han sitt säte på redaktionen i Stockholm) varpå fotografen ringde upp mig och en halvtimme senare var det fotograferingsdags. Fingerat barhäng blev tydligen lyckat och det visade sig att jag och fotografen befunnit oss i Sydamerika under exakt samma period förra året, vilket gav upphov till ett givet samtalsämne.
Nu har jag haft min sista tenta. Det är en sådan lättnad så det är helt otroligt. Jag vet inte alls om jag klarade den för jag var så fruktansvärt omotiverad att jag i princip gissade på en del av frågorna, men hur som helst ska jag inte tänka på det på ett bra tag nu. Nu ska jag göra allt det jag velat men inte haft tid med. Nu ska jag kunna vara spontan efter jobbet och inte ha obekväma måsten som hänger över mig. Det är en strålande dag att ha skolavslutning på (om det nu kan kallas det) och kvällen ska firas på Vasastans uteservering. Vi har bokat bord och ska äta ute, en otrolig lyx för oss studenter. Mitt sommarlov började med att jag hittade en hundralapp på hållplatsen, ett tecken för lycka som bara inte går att misstolka. Den här sommaren kommer bli grym, trots mycket jobb. Jag är taggad som få, dags att leva lite mer och uppleva något större!
Nu har det varit Sveriges nationaldag. Grattis alla som får ta del av det här landets möjligheter!











The world is a thing of utter inordinate complexity, richness and strangeness that is absolutely awesome. The idea that such complexity can arise not only out of such simplicity, but probably absolutely out of nothing, is the most fabulous extraordinary idea. And once you get some kind of inkling of how that might have happened, it's just wonderful. The opportunity to spend your life in such a universe is time well spent as far as I am concerned.
Quit hanging on to the handrails . . . Go for the ride of your life, every day.
© Copyright Hanna Norlin. All rights reserved.
Designed by FTL WordPress Themes by ImHosted Website Hosting