Filmfestivalfilm 1: Echo

Denna danska rulle visades för mig och femtiotalet andra filmnördar på Pusterviksteatern för några timmar sedan. Mitt utlåtande om filmen blir ganska kort. Det handlade om en far och därtill polis som kidnappade sin son efter att ha förlorat vårdnaden om honom. Fadern tog med sig sonen till sin familjs gamla semesterställe, och succesivt målas berättelsen om faderns egna dunkla uppväxt upp. I kulisserna fanns alltid något mystiskt och skrämmande, och vi fick ofta se scener ur faderns barndom eller skräckbilder från hans eget huvud. Pojken och fadern får sällskap av en ung tjej som flyr från sin före detta pojkvän (vars bil hon eldat upp) och gömmer sig hos dem. De tre utgör en märklig grupp, och publiken får succesivt veta vad som gett upphov till den märkliga situationen och vad som hänt under faderns uppväxt.

Personligen tyckte jag att Echo var en ganska deprimerande film som blev lite för förutsägbar någonstans efter halva filmen. Skådespelarna var duktiga och filmen var välgjord, men mina tidigare erfarenheter av dansk film (Strings från 2005 och How to get rid of the others från 2007 års filmfestival) var minst en nivå bättre. Skrämseleffekterna i Echo var lite för tama och vissa försök till humor var lite för lama. Tyvärr. Men den var ändå intressant och får ett godkänt betyg. Det är ju trots allt äntligen filmfestival!

På två hjul – Arn – Efterlängtad hemkomst

Det har varit en lång dag idag. Jag steg upp i vad som hade varit gryning för en månad sedan det vill säga halv nio för att släpa mig in till Svenska mässan. Där väntade pappa som hade fått en massa biljetter till den pågående mässan ”På två hjul” av sin jobbarkompis. Eftersom det var gratis och inga direkta andra planer fanns så tänkte jag att det var värt upplevelsen, och förutom att jag var stört trött så var det faktiskt ganska roligt. På väg därifrån mötte jag Isak och Tommy som jag lovat biljetter till, så efter överlämnandet lät jag dem gå in och roa sig för att sedan följa med hem till Lerum.

Väl hemma hos familjen satte jag igång med att baka en kaka. Jag och Jojjo (kusinen) hade gett mormor en fika och ett biobesök i julklapp och nu var det dags att genomföra detta evenemang. Så när Jojjo pallrat sig till Lerum plockade vi med oss kaffetermosen och kakan och gick över och ringde på. Efter att vi gottat oss i kaka och kaffe körde vi sedan ner till bion (på Vattenpalatset i Lerum, där hade jag inte varit sen gymnasiet…) för att titta på Arn. Filmen var bra och helt klart sevärd. Men jag måste säga att jag nog valt att se på någon annan om jag skulle på bio med ett gäng kompisar. Men med tanke på hur omtalad den är så känns det som om man nu bildat sig lite. Dessutom var det ett underhållande besök och resultatet blev en nöjd och glad mormor så det var värt det.

Efter bion kom Christin ner till parkeringen utanför för vidare transport till Landvetter. Genom att snoka och prata med Erikas föräldrar hade vi nämligen klurat ut att våra nuvarande vagabonder skulle komma hem från Australien denna kväll. Så när bion slutade klockan 21.20 var det bara att köra ut till flygplatsen där planet landade en halvtimma senare. Tillsammans med Erikas och Johans föräldrar stod vi sedan där och tog emot våra saknade vänner. De var som väntat bruna och barbenta och såg ungefär ut som oss fast tvärtom. Det är speciellt att möta någon som just har varit ute på ett långt äventyr. Och jag minns hur mycket det värmer att bli mött. Man landar efter en lång resa och vet inte ens att vännerna känner till att man ska komma hem. Och trots att det enda man gör är kramas och pratar i kanske tio minuter så har de tagit reda på när planet landar och åkt för att möta en bara för att få ge en den där saknade kramen. Det är kärlek. Och jag tror att det enda som är bättre än att åka iväg på en lång resa är att komma hem igen. Välkomna!

Studentliv och motsaten (PUSH)

Den här veckan har nog varit en av de bättre den här vintern har erbjudit. Nya kursen är jätterolig och som jag tidigare nämnt har vi redan blivit bra kompisar. I onsdags skulle vi alltså ut med gänget från FEK och drick öl på Handelspuben. Till vår stora förtret var det stängt så istället hamnade vi på Flygarns Haga. Inget fel i det dock eftersom sällskapet var det viktiga, och riktigt roligt hade vi! På torsdagen började vi med vårt grupparbete tidigt på morgonen (kändes det som, vi sågs klockan nio och vi hade ju alla varit uppe sent o druckit öl kvällen innan) och sedan lunchade jag med Emma på Handelsrätten. Det va fruktansvärt trevligt, och skulle inte hon ha vart tvungen att jobba vidare hade vi nog kunnat sitta och prata resten av dagen…

Now you’re gone

Idag hörde jag den engelska versionen av boten Anna på P3. Min slutsat är att den är fruktansvärt mycket sämre på engelska än på svenska, trots att den uppenbarligen nu ligger etta på topplistan. Enda poängen med låten på svenska är den fyndiga men fåniga texten som lurade tusentals människor på Sveriges alla dansgolv. På engelska innehåller låten ungefär tre meningar som upprepas och enbart handlar om en försvunnen tjej. Det vill säga det enda roliga med låten som delade Sverige i två lag har totalt försvunnit i den engelska versionen, som alltså går under titeln ”Now you’re gone”. Varför kunde inte Basshunter åtminstone förmedla lite humor när han ändå ska sälja i utlandet?

Dagens insikt som fick mig att skratta och känna mig dum samtidigt var dubbelbetydelsen av filmen Bee Movie. Jag insåg nämligen att Bee Movie betyder Bi-film och B-film. Och det är ju faktiskt jättefyndigt att filmen också heter B-film! Antingen är jag sist med att fatta eller så är det bara lite svårt att koppla i allmänhet. Men jag fnissade i alla fall lite åt min aha-upplevelse och kände mig rätt nöjd.

Nu ska jag på Handelspuben med några kurskompisar. Det har bara gått tre dagar av kursen och vi är redan vänner, vilken solskensklass vi kommer bli!

Företagsekonomi

Idag började jag som student på Handels och kursen företagsekonomi. Som jag tidigare nämnt är den första delkursen Organisation och ledarskap, och efter dagens presentation är jag otroligt taggad. Vi har redan idag delat in oss i en grupp som ska göra en stor rapport kring ämnet ledarskap där vi ska intervjua ledare av något slag (en eller några) och beskriva deras arbete. Min grupp består av fyra spridda talanger och vi har redan kommit igång, och jag är mer motiverad till pluggandet än jag varit på länge. Trots att det igår kändes som att jag hade behövt en veckas semester för att ta igen mig efter förra kursens slit. Men ny kurs och ny energi. Fördelen med att vi skulle dela in oss i grupper redan första dagen är att man redan har gjort sig bekanta och därmed redan har potentiella vänner. 

Parvis

Framför mig gick en tjej i röd jacka och lång ljus kjol. Bredvid henne gick en kille med hängslebyxor och skjorta. Det är egentligen ointressant men jag minns att jag la märke till det. De gick hand i hand och skrattade. Tror jag i alla fall, det såg ut så men jag hörde inte för jag hade lagt till mitt eget nattliga soundtrack i lurarna. De kysste varandra tre gånger under den sju minuter långa promenaden. En ganska positiv siffra får man ju säga. 

Presentationstekniker avslutat

Kursen är slut och jag likaså. Åtminstone nära nog. Den här sista veckan var verkligen nära att ta knäcken på en. Men nu är det över och jag kan vara nöjd. Det har i alla fall varit en rolig och bra kurs på alla sätt, och jag går ur den ett antal kunskaper rikare. Det känns verkligen som om man helt har gått in i den här kursen, och som om jag gått med alla där jättelänge. Säkert för att kursen varit så intensiv. Ikväll ska jag och Pernilla fira kursavslutning med något så roande som bio, det enda min utarbetade hjärna pallar idag. Men nästa vecka är det tänkt att vi ska ha kursavslutningskalas med alla från kursen, något som ska bli riktigt roligt faktiskt. Jag har haft en massa tankar på vad jag skulle skriva här när jag väl fick tid att göra något annat än att plugga framför en dator, men under dagens stress och nervositet har allt liksom lämnat min hjärna.

Harmoni

Nu sitter jag hemma i lugnet i lägenheten. Jag upplever en stund fylld av total harmoni och livsnjutning. Jag har varit i skolan hela dagen, men jag började morgonen med en promenad på 45 minuter från Brunnsparken och sicksack genom stan till skolan (jag går ju på journalisthögskolan vid Linnéplatsen nu). Efter många timmars pluggande åkte jag och tränade, med träningsvärk sen igår tog jag mig igenom ett skivstångspass och kände mig sällsynt stark. När passet var slut åkte jag hem och åt en god och nyttig måltid så att jag fortfarande kunde känna mig riktigt duktig efter maten. Sedan jag kom hem har jag lyssnat på Winnerbäck. Jag har ett av de alltid återkommande återfallen. Det är skönt även om nostalgi och minnen rörs upp och ögonen ibland fylls av tårar. För hans musik har funnits där i bakgrunden till mitt liv från att jag var liten blyg högstadieflicka. Det har hänt så mycket sedan dess, och ändå har jag så mycket kvar… Förhoppningar som grusats och besannats, och många som jag fortfarande bär på. Jag tänker på människor som berört mig, vissa låtar påminner om vissa människor. Många av dem har jag kvar, en del är långt borta. Jag undrar om det finns någon låt som får någon att tänka på mig? Jag önskar att jag får höra det någon dag.

Flash Mob #2

Idag var det dags för Flash Mob nr 2 i Göteborg. För den som inte vet är Flash Mob en sammankomst där en grupp människor plötsligt gör något underligt på allmän plats bara för att se vad som händer. Poängen är att man ska samlas på samma ställe utan att låtsas känna varandra, för att sedan på en viss signal göra något man kommit överens om, och därefter gå därifrån som om ingenting hade hänt.

Pengabrist

Att inte ha några pengar måste vara bland det värsta som finns. När vi var i München gick de sista av mina pengar åt. Jag trodde jag hade lite kvar när jag kom hem, men när jag skulle handla mat (det var helt tomt i skåpen) så kom den bittra sanningen upp för mig: jag hade inte tillräckligt med pengar. Där stod jag, med två kassar mat, och kunde inte betala. Pinsamt. Panikartat insåg jag att ingen av mina vänner på Hisingen ens är i landet för tillfället så där fanns ingen räddning. Efter att ha ringt fram och tillbaka och till slut fått pengat överförda av min snälla mamma kunde jag betala och gå hem. 

Som tur var är det snart lönedags från Liseberg. Idag fick jag beskedet och det blir en rätt trevlig summa med både semesterersättning och lön från december. Så på tisdag är mitt liv som det ska vara igen, och min korta ekonomiska kris är över. Om jag överlever helgen vill säga…

Det fanns en tid när jag var såhär rik… (På bilden: Jag och Capaldi)