Passiv bowling

Ikväll skulle vi ut och bowla med gänget på Starbowling bortanför GP-huset. Klockan 18 var utsatt tid men jag var där redan lite tidigare för att slippa undan den kaosartade rea-hysterin i stan. Johan var redan på plats och vi slog oss ner med varsin öl för att invänta övriga vänner. Snart dök Micke och Madde upp och därefter Påken, Marre och Ludde i den ordningen. Eftersom ingen bemödat sig med att boka bana (planera har väl aldrig varit vår starka sida) var det fyra timmar till nästa skulle bli ledig. Därför mynnade vår Bowling-kväll ut i ett besök på Netto för inhandling av förnödenheter och sedan trängsel med sju pers i Luddes säng. En stund efter oss andra kom Karro och förgyllde kvällen. Det är egentligen inte mycket att säga om det hela, mest massa prat som det brukar bli i vårt sällskap.

God allt!

I väntan på vännerna hamnade jag här framför datorn. Idag har jag fått hjälp av mor och far att flytta Johans soffa från hans lägenhet till min. Den är min till låns under en obestämd framtid och är större och mycket bekvämare än min gamla. Den är röd och matchar helt fantastiskt bra till min röda ljusstake och julgranskulorna som hänger i min lilla julgren. Julgran kändes som ett onödigt projekt men en liten julgren har jag kostat på mig och snott från en av de prydnadsgranar som placerats ut på innegårdarna i området. Sedan hade de massa julgranskulor vars förpackning gått sönder så att de inte kunde säljas på Liseberg så det var bara att plocka på sig. 

Högklackad städning

 Nu har jag precis städat hela lägenheten ikädd högklackat. Man skulle kunna tro att det är en      udda fetisch (jag får själv upp en bild i huvudet av mig själv i kort-kort och läderstövlar med  stilettklack, skrattretande!) men så är inte fallet. Förklaringen är inte alls särskilt intressant, utan  bygger på nya skor, övning och dansplaner. Jag har nyss införskaffat mitt tredje par klackskor  någonsin och planer är att kunna dansa i dem på morgondagens Lisebergsfest. Det gick iallafall  alldeles utmärk att dammsuga och gå ut med soporna i dem, och eftersom det sägs att tre timmars aktiv städning är att likaställa med ett en timmes gympapass så går det säkert helt lysande att dansa loss i dem också. 

Harder Better Faster Stronger

Som utlovades i förra inlägget om Marilyn Mansons konsert tänkte jag först berätta om vad som faktiskt var det oväntat roligaste ögonblicket i Scandinavium under måndagens konsert. Som vanligt i väntan på att en konsert ska börja spelas lite bakgrundsmusik för att underhålla publiken som väntar. Inget konstigt med det. Plötsligt kommer så Daft Punks Harder Better Faster Stronger och det känns liksom som om alla börjar digga. Jag vet inte riktigt hur det började, men det tog inte många sekunder innan varannan person liksom snurrade eller snarare cirkulerade med sin mobiltelefon i takt med musiken. Hela Scandinavium fylldes av ljuspunkter och det blev ett riktigt drag. Det var grymt coolt att se och mycket komiskt, ett bevis på att musik kan förena vilken folkmassa som helst, och att även svartrockarkids har humor.

Marilyn Manson på Scandinavium

Nära 7000 personer befinner sig på Scandinavium för att
lyssna på den så kallade skräckrockaren Brian Warners alter ego som går under kvinnonamnet Marilyn Manson. Förband är norrländska Turbonegro som till en början tas väl emot av Göteborgspubliken (eller Goth-en-burg som man säger). Tyvärr tog de upp scenutrymmet alldeles för länge, och mot slutet har stora delar av publiken tröttnat. Mellansnacket faller också, alldeles för mycket könsord och försök till skämt om kåta 13-åringar som inte fungerar bland de intelligenta Manson-fansen. Till Turbonegros fördel är att de kan sin sak och musiken fyller upp den relativt stora arenan.

En timme försenad kommer så Marilyn Manson in på scenen bakom en tygridå. När publiken upptäcker hans kantiga kontur som en skugga bakom duken börjar jublet. Kort senare släpps ridån och konserten inleds med nya If I was your vampire som känns något klen. I mellansnacket behandlar han sina slitna stämband men lovar ändå att ge allt för den ivriga publiken. Stora delar av föreställningen är helt lysande. Sweet dreams och The beautiful people får publiken med sittplatser att resa sig och tjuta och avslutningen där han sjungande går längs publiken i rännan (något som han säkert blivit strängeligen förbjuden att göra) för att sedan försvinna med vakterna bakom sig är grymt lyckad. Det märks dock att rösten inte är på topp och låtvalet kunde ha gjorts något bättre. En del av Mansons låtar hör inte hemma inför publik eftersom de då tappar sin intimitet.

Personligen tycker jag bäst om Marilyn Manson som kreatör och provokatör. Hans låtar och föreställningar är mer av ett konstverk med flera sidor än bara musik. Han säger mycket vettigt och jag är övertygad om att han är skrämmande intelligent. Det krävs flera lyssningar och koncentration innan man förstår budskapen i flera låtar och då de ofta anspelar på ironi och dolda budskap är det inte säkert att han alltid når fram till den allmänna publiken. Med en utsida och attityd som anspelar på våld och sex på ett så starkt sätt som han och hans musik gör är det lätt att bli missförstådd. Men jag är ändå imponerad. Han är kaxig och medvetet svårtolkad, och för den intelligenta göteborgspubliken är detta precis vad som krävs för en lyckad konsert.

Tiden – vårt sjätte sinne?

Lucia 2007

Jag har hittills sett ett foto på en Lucia i Metro, en person som åt en pepparkaka och två personer med glitter i håret sedan jag vaknade i morse. Lite tunt kan tyckas, men det är all Lucia-känsla jag har fått idag. Nu ska jag visserligen snart in och jobba så det kan ju hända att julstämningen ökar när man befinner sig i Lisebergs sköna sagovärld (?).

En tuff dag

Igår jobbade jag åtta timmar med att servera mat till hungriga gäster på Liseberg. Klockan två dök jag in på Comics med växelkassan i handen och tog över en av kassorna framme vid disken. Det var redan kö långt utanför dörrarna och jag hann inte göra annat än att ta ett djupt andetag innan jag körde igång. "Kan jag hjälpa nästa" och sedan inte andas eller tänka förrän fyra timmar senare. Då var det rast och kort återhämtning innan man skulle ta sig igenom fem timmar till av stressigt arbete.När klockan var elva satt jag på CK och räknade hur mycket jag fått in. Samtidigt fick jag lite siffror över dagen. 45 000 gäster hade besökt parken och vi hade sålt mer än dubbelt så mycket än vad som var budgeterat. Eftersom de inte räknat med denna anstormning var vi ju också ganska underbemannade vilket begränsade försäljningen en del. 

Macbook och rödvin

Nu sitter jag hemma hos Johan. Det luktar doftljus från IKEA och varm glögg. Jag sippar på ett glas vin av märket Leconfield årgång 2004. Vinet är producerat i området där vi gick vår Jackaroo and Jillaroo school när vi var på vår Roadtrip och avnjuts därav med en klang av nostalgi som gör sitt till den goda smaken. 

Igår blev jag bestulen

Jag har varit i nästan halva världen utan att bli av med mer än en hundralapp. Så igår var jag av någon konstig anledning ute på Sticky för att se ett band som kompisarna hade lyssnat på. Det var trevligt, vi gick in på Johans VIP-kort och fick därmed gå före hela den tvåhundra meter långa kön.

När bandet väl satt igång var det ruskigt trångt att ta sig fram. Jag lämnade de andra för att gå på toa, och skulle sedan kämpa mig fram mellan folket för att ta mig tillbaka. Det gick ganska bra tills min väska fastnade. Jag sträckte ut handen för att rycka loss den och märkte då att den var öppen. En sekund senare insåg jag att min plånbok saknades. Jag vände mig om och såg att snubben bakom mig höll handen bakom ryggen. På ren reflex följde jag med handen hans arm tills jag kände att där, i hans grepp, var min plånbok. Jag ryckte den ur handen på honom samtidigt som han försökte dra sig undan i folkmassan. Utan eftertanke högg jag tag i honom och skällde ut honom. Efter ett tag kom Tommy till undsättning och stod som en skyddande vägg bredvid mig, samtidigt som killens kompis hävdade att "den här killen är den sista som skulle göra nåt sånt". Jag såg i killens ögon att han visste att jag visste . Men vi visste båda också att det var ord mot ord och inget jag kunde göra i avsaknad av bevis. Jag hoppas i alla fall att han tog åt sig av det jag sa och blir en hyggligare människa. Och jag tackar min kvicktänkthet och mina reflexer för att jag var driftig nog att ta tillbaka plånboken. Det tog en halvtimme innan jag slutade vara skärrad, sedan gick jag mest och var tacksam över att det gick bra. Ibland har man bara sjukt bra flyt.

I övrigt är det ett jäkla pissväder ute nu. Jag missar Erikas samtal till Sverige och det gör att dagen bara känns ännu deppigare. Det är nästan tur att jag ska in och jobba nu, för annars hade jag väl satt mig och möglat i soffan bara för att allt känns så tråkigt. Det blir nog en långsam dag på jobbet också, jag har svårt att tänka mig att särskilt många går på Liseberg idag. Imorn är det första advent. Och jag anstränger mig för att betrakta regnet som potentiell snö för att allt ska kännas lite bättre.