Vi satt hemma hos Oscar inatt, ett muntert gäng med valvaka på 5:an med Filip och Fredrik som underhållning och Havanna Club, Folköl och chips som tilltugg. Jag är imponerad av grabbarna (Filip och Fredrik) som lyckades hålla en valvaka underhållande i så många timmar, och ger oss i gänget viss cred för att vi inte somnade. Nu är klockan snart halv åtta och jag har kommit hem. Valet är avgjort, McCain höll ett stiligt nederlagstal och Obama ett något utraget segertal. Folk grät, vi blev berörda och framtiden bär förhoppningsvis på förändring och bättring. En skrällseger var oväntad men det var precis vad det blev. Äntligen har det amerikanska folket visat sig vara lite förnuftiga!

Yes, we can!

DJ-team Götes startades någon gång på åttiotalet om mina källor talar sant, men 6 års-festen var så lyckad att man har firat det varje år sedan dess. Vi hade planerat tema Woodstock och klädde ut oss till hippies, målade banderoller och la ut filtar och kuddar i en hörna på golvet. På ett lakan på väggen projicerades bilder från Woodstock-tiden och självklart spelades passande musik. När alla gamla Götes-medlemmar kommit var vi ungefär 25 DJ’s på samma ställe, grymt roligt och givetvis blev resultatet en kamp om vem som skulle spela. Vi åt burksoppa som sig bör på festival, och till efterrätt blev det mashmallows på pinne. Budgeten var liten och temat det viktiga, dessutom hade vi lagt pengar på att köpa öl och Jack Daniels så maten var inte huvudprio. Hur som helst verkade folk nöjda med kvällen och enligt många var det den bästa 6 års-festen på länge. Vi i nya Götes är i alla fall grymt nöjda, vi gjorde ett gott intryck på de gamla och enligt vår ordförande Johan var bristen på spydiga kommentarer ett bevis på att vi lyckats imponera på dem. Under kvällen höll vi även i ett musik-quiz som blev en maktkamp av sällan skådat slag, men vi höll ställningarna och det var riktigt skoj. 

Nu ska jag sticka till Tobbe och skriva spex-manus. Om det är någon som sett mitt liv kan ni väl säga till, för jag verkar ha tappat bort det någonstans i Handels korridorer. Jag är ganska övertygad om att jag hade ett fram tills augusti någon gång…

När middagen lagt sig var det avklädning och upphettning som gällde i form av bastubad med alla sköna kroppar inknödda på träbänkarna. Stämningen var fantastisk! Sångerna avlöste varandra och skämten fyllde upp mellanrummen. Vi var spexet i bastun och då och då spexet i sjön, för badas skulle det. Jag hann i vattnet två gånger under kvällen, och det var över förväntan vad gäller temperatur. Dock ändå ruskigt kallt, men de fem minuter av perfekt temperatur i bastun  efteråt gjorde det väl värt det. När natten blev så pass att grannarna över sjön kunde uppröras var det tystnad på bryggan som gällde, så ett sista dopp och en uppvärmning i bastun avslutade den finskinspirerade delen av kvällen.

När alla var påklädda var det dags för själva avslöjningen. Ivriga samlades alla framför projektorduken där årets spex och ensemblens roller skulle kungöras. Tattarataaaa: Anna Nicole Smith i en kråmande pose intar vita duken. Traditionen är att spexet handlar om en död person. Tidigare år har det varit en historisk personlighet, men i år är tanken att vara lite mer nyskapande och låta en nyss levande person agera huvudkaraktär. Jag tror det kommer bli grymt, och det verkade alla andra hålla med om också!

Efter avslöjandet övergick vi till discodans och fulröj med en DJ som desperat försökte göra snabba byten på en simpel CD-spelare. Roligt var det i alla fall! Några timmar spenderades runt en flammande brasa mitt i natten med fula fräckisar och dålig humor, innan dansgolvet upptog våra sista vakna minuter. När natten började bli marginellt kort kröp vi så småningom ner i sovsäckarna. Jag och Laura fnissade som tokar när Wendels försökte klättra högst upp i trevåningssängen, men föll till slut i dvala till våra kamraters lättnad (kan tänkas). Det har varit en FANTASTISK helg, jag känner mig otroligt behaglig till mods i spexgänget och jag ser fram emot varje stund med dem. 

Imorse var vi slitna som festivalbesökare när vi klev av bussen i Göteborg. Vi hade städat området och vandrat genom regnet till bussen, för att sedan strosa den sista biten till skolan. Jag satt med mössa och rufsigt hår och såg fram emot en dusch. Men hey, som handelsstudent var det en skön kontrast att folk är lite sunkiga för en gångs skull. Spexet 2009 – here we go!

Nya Götes ska arrangera en sex års-middag för alla gamla medlemmar (en gång Götes alltid Götes) den 1:a november. Hur gammalt Götes egentligen är vet vi inte, men sex års-festen var så lyckad att Götes fyller sex år varje år sedan dess. Nya Götes satt länge och diskuterade tema på denna tillställning, och ett lyckat koncept har börjat utformas. Nu återstår en jäkla massa praktik och övning innan jag blir fullfjädrad DJ, men med ständig tillgång till DJ-båset ska detta nog ordna upp sig. 

Jag trivdes massor med detta nya inslag i mitt liv, och ser fram emot näsa möte. Tusan va mycket roligt som händer nu!

Genom att skriva en dialog ska ni ta följande scenario från punkten A till punkten B:

A) Året är 1939 och Josef, Adolf och Winston har samlats på den sistnämndes lantställe för en tebjudning av det enklare slaget. Redan innan Adolf har fått in sconesen i ugnen, Winston har satt på tevattnet och Josef fått upp locket på marmeladburken så har deras meningsskiljaktigheter gjort dem till sådana ovänner att andra världskriget står för dörren. Århundradets bråk är alltså i full gång!

B) Adolf undrar hur Josef fått sin mustasch så praktfullt fluffig, Josef puffar på en av Winstons cigarrer och Winston skriver i Adolfs "Mina vänner-bok". Bråket är som bortblåst och de tre vännerna har bestämt att nästa gång är de minsann Josefs tur att bjuda in till sin skidstuga i Kaukasus.

Resultatet:

Adolf (vilt viftande med den ännu tomma tekoppen): Du din fjäskande trädkramare, hade jag varit din fru hade jag hällt gift i ditt te! (ticks: rycker med överläppen så att mustaschen viftar fånigt)

Winston: Hade du varit min fru hade jag ta mig tusan druckit det!

Adolf: Jasådu.. du.. (frustar och slår i sitt upprörda tillstånd till den något mer tillbakadragne Josef i huvudet med tekoppen, varpå Josef försöker lugna Adolf genom att ta tag i hans axel. Adolf vill dock inte lyssna utan knuffar undan Josef medan han greppar tebordet och lutar sig över mot Winston. Winston i sin tur stirrar Adolf stint i ögonen samtidigt som Adolf pratar vidare), nu tror du att du är käck som vanligt. Du som inte ens har hela ditt folks stöd, du är svag i mångas ögon!

WInston: Svag? Jag vet var jag står och behöver inte hota människor för att få med dem. Jag talar till dem alla, en talare som jag kan aldrig favorisera delar av sin publik, varken det eller tvinga dem till falsk lojalitet.

Adolf: – Talets konst bär även jag, Winston, och att även de jag inte föredrar som publik väljer att lyssna är en del av min talang. En talare som enbart predikar för beundrare är som en kock som serverar mat åt usvultna. Ett billigt trick att verka skicklig!

Winston: -Väljer att lyssna, så det säger du? Den vars publik lyssnar under hot kan aldrig kalla sig en god talare! Där har gränsen passerats!

Adolf: Gränsen? De som inte vill lyssna tillhör ett malplacerat släkte.  De har ju inte ens ett land! Hur ska de veta var gränsen går?

(Josef har tvinnat sin mustasch med ena handen med en förargad min medan han i den andra ännu hållit ett hårt grepp om marmeladburken, men nu ställer han ner den på bordet mellan de båda andra med en smäll)

Josef: Det hörs ju att prata är det enda ni kan! Den som måste imponera från en talarstol, det är enbart den som saknar kompetens att med stark hand styra nationen. Liksom jag, mina handlingar talar för mig!

Winston (ironiskt): En blygsam man, minsann, med mycket att vara blygsam över!

Josef: Rapp är du, men verkligheten kommer snarast att visa vems metod som bringar framgång!

Adolf: Verkligheten? Att tala med dig och dina anhängare om verklighet är som att tala med ett bestånd trattkantareller om ekonomistyrning! (ticks: överläppsryck)

Winston (återigen ironisk): För ekonomi har ju alltid varit din starka sida, min käre Adolf. Att studera din min när du ska betala gasräkningen kommer bli mig ett nöje!

Adolf (lyfter upp tekoppen från bordet och kastar den framför Winstons fötter s

Okt 09

Harry & Kalle 7A -84

Min gylf har gått sönder. Som tur var hade jag långt linne på mig som dolde tragedin men det kändes ändå fånigt att veta att den var öppen hela dagen. Utöver denna blessyr har dagen varit mycket lyckad. Jag sov längre än jag tillåtit mig på länge, vi hade inte föreläsning förrän klockan ett. Innan dess läste jag klart kapitlet i Gobal Shift så jag hade redan presterat något när jag gav mig ut på morgonpromenad inåt stan. Jag älskar vackert höstväder, det är så friskt och man känner sig så levande, som om man verkligen är på väg framåt. 

I skolan höll Inge sin vanliga lustfyllda show där varje föreläsning är för kort för sitt innehåll. Efter de två timmarna satte jag mig i datorsalen och luskade fram lite fakta till vårt grupparbete, sedan var det dags för en mycket viktigt sammankomst. Jag var kallad på intervju med manusgruppen för Handelsspexet, och jag ville av hela mitt hjärta komma med i gruppen. Jag hade redan skickat in ett arbetsprov (publicerat i nästa inlägg) och nu var det sanningens ögonblick eller i alla fall sanningens halvtimme som var slagen. 

Jag mötte Tobbe och Daniel inne på kåren. Jag kände igen dem sedan innan, Tobbe var årets nollningsgeneral och Daniel med i N&FA. Där tillika var min assecoar-hund på Bad Taste-festen, Tinkerbell Vilén (men vi kallar honom Dicken) döpt efer den sistnämnda, det hade mycket att göra med vem som satt i juryn för bästa utklädnad den kvällan. Vi snackade ett bra tag, de var ofarliga men jag var lite nervös ändå. Men det gick bra, Tobbe var riktigt förtjust i mitt arbetsprov (Daniel hade inte läst det än) och de verkade positiva till min medverkan. Beslutet fattades där och då, och numer är jag en viktig (ska försöka bli) kugge i årets manusgrupp. Jippie!!!

Efter detta glädjande möte tog jag mig hemåt för snabbt intagande av föda. Sedan beslutade jag mig på impuls att åka till kära gamla Lerum för ett härligt träningspass med Christin som ledare. Där snackar vi satisfaction guarantees. Christin är underbar, hon får mig att orka fler armhävningar än mina muskler vill, och hon får mig att dum-le och ge ännu mer till och med i sista låten när jag redan är slutkörd. That’s what friends are for, som Stevie Wonder skulle uttryckt det. 

Efter passet fick vi skjuts till stan. Vi promenerade en stund och återknöt den vänskap som byggdes upp under gymnasiet. Hon kommer alltid att vara viktig, var vi än hamnar. Vi pratade om livet som det är nu, och lite om hur det va då. Det är alltid lite nostalgiskt att komma tillbaka till Lerum. Hallen har nytt golv och entrén är nyrenoverad och modern. Men ändå, trots allt nytt och snyggt står kvarlevorna från sedan länge vuxna högstadieelevers tilltag kvar. Någon gång har de klättrat upp till taket på gympasalen, kanske med ett rep eller på en bomstolpe, och skrivit "Harry & Kalle 7A -84". Harry och Kalle är 38 år nu, om vi antar att de var 13 när de gick i sjuan och skrev det där. Jag undrar om de vet att deras ofog står kvar där än. Hur som helst blir jag alltid lika glad av att läsa det där. Ungdomen suddas aldrig ut, liksom. Jag önskar Kalle och Harry all lycka och hoppas att de, om de får chansen, klättrar upp där igen och skriver "Harry & Kalle 2008 – vi gjorde det!" eller något liknande. Man ska aldrig släppa sin inre rebell, och man kan alltid klättra högre.

Okt 09

Onsdagspub

En lång dag är förbi. Vi började redan klockan åtta med en föreläsning som jag försov mig till. Jag var dock där klockan nio och lyssnade ivrigt (?) på Inges underhållande göteborgska. Han är för rolig vår föreläsare, han lyckas dra udda skämt om smygkontroversiella frågor på ett oskyldigt "hoppsan"-vis och därigenom få oss att skratta högt. Alltid lika underhållande. På eftermiddagen hade vi föreläsning i vår diplomkurs i engelska. Vi gjorde ett litet stavningstest på engelska och jag var "better than the average student my level" med såpass att det kändes bra. Efter det traskade vi tillbaka till Handels för knytkalas med FCS. Jag hade bakat chokladkaka och sammantaget var det ett dignande bord som dukades i B44. Språkarna och deras förening var på strålande humör, och jag hade riktigt roligt. 

I själva verket var ju allt detta en stark uppvärmning inför kvällen största nöje, Onsdagspuben. Asparna och sexet är grymma människor, både dem jag känner o dem jag bara beundrar är jag mycket förtjust i. Själv skulle jag på HGSS, seglar sällskapets, kräftskiva denna kväll. Det blev kräftor, brieost, sånger och skålanden. Tyvärr körde de inte med någon sittningsdiciplin alls, vilket innebar inget gyckel och färre sånger. Personligen tycker jag att det finns en anledning till att man går på sittning istället för fest somliga kvällar; man vill ha det där organiserade i festandet. Hur som var det underhållande, även om i alla fall jag var glad när jag senare gick ut i puben och fick snacka med mina övrigt språkare. 

Onsdagspuben är ett speciellt fenomen. Jag älskar det. Jag känner mig hemma och chillar runt på Handelspuben med rak rygg. En del skulle kalla mig nördig, men det känns lite som att hitta hem. Det är kärlek, det är skratt och det är onsdag!

Okt 03

Hellboy II: The golden army

Det var flera år sedan jag såg Hellboy nu. Den första alltså. Jag minns att jag inte hört så mycket om den innan utan att det var en chansning då. Jag minns också att jag blev väldigt positivt överraskad. Samma känsla hade jag när jag igår lämnade biosalongen på Bergakungen efter att ha tittat på uppföljaren. Jag hade inte uppdaterat mig och tittat på ettan igen, men det behövdes inte. Hellboy II var en magnifik upplevelse, snyggt gjord, bra handling och med en lagom dos av humor. Hellboy, eller Red som han kallas, är stor, röd och älskat katter. I pannan har han två horn som han filar ner för att smälta in bättre. I den första Hellboy-filmen behandlas hans historia, och nu är hans gäng från the Bureau for paranormal Researh and Defense ute för att skydda den misstänksamma mänskligheten mot faror de inte vet något om.

Det har varit fred mellan alver och människor sedan urminnes tider. Trots att alverna lever ett undanskymt och ovärdigt liv dolda från jordens yta har deras kung Balor varit stenhård med att vapenvila ska fortsätta – ett ord är ett ord. Hans son, prins Nuada, är dock av en helt annan åsikt, och har bestämt sig för att väcka den fruktade gyllene armén för att gå i krig mot mänskligheten. Gör han detta kommer människorna att skoningslöst utplånas. För att få makt över armén och väcka den måste han dock hitta alla delar av den uråldriga krona som kontrollerar dem. Mellan honom och mänskligheten står bara Hellboy och hans supperhjälte-kollegor, samt prinsens tvillingsyster Nuala.

Hellboy II är dock inte filmkonst på grund av sitt manus. Specialeffekter och visuell njutning är istället vad som gör den så otroligt fascinernande. Filmen är, liksom föregångaren, regisserad av Guillermo del Toro. Manus är skrivet av del Toro tillsammans med Mike Mignola, som också skrev serietidningarna som filmerna baseras på. Ron Perlman återkommer som Hellboy, och han gör det precis lika bra som i ettan. Ditt visuella centra kommer tacka dig, detta är 1 timme och 59 minuters njutning! Se den!

Äldre inlägg »

• Life in Technicolor

  

• What great things would you perform if you knew you could not fail?

  The world is a thing of utter inordinate complexity, richness and strangeness that is absolutely awesome. The idea that such complexity can arise not only out of such simplicity, but probably absolutely out of nothing, is the most fabulous extraordinary idea. And once you get some kind of inkling of how that might have happened, it's just wonderful. The opportunity to spend your life in such a universe is time well spent as far as I am concerned.

  Quit hanging on to the handrails . . . Go for the ride of your life, every day.

• Senaste inlägg

  • Nollningsprivilegiet
  • Världens största discokula
  • Det här är en ganska lång text men den skulle kunna förändra ditt liv.
  • Kirsten Dunst köper sin första vatten på burk
  • Betongpolo och attackvälsignelse i Tokyo
  • Sex and the city 2
  • Baseball i Osaka

• Kategorier

  • Filmer (3)
  • Flash Mobs (4)
  • Inspiration (15)
  • Livet (24)
  • Musik (6)
  • Okategoriserade (119)
  • På resande fot (33)

• Länkar

  • 365 saker
  • bab.la engelskt-svenskt lexikon
  • Fix Up Look Sharp
  • Improve Everywhere
  • Saker som inspirerar

• Vänner

  • Jeannie Tang
  • Johan i Kina
  • Nakupenda
  • Ordbunden
  • Organiserat kaos

• Archives

  • augusti 2010
  • juli 2010
  • juni 2010
  • maj 2010
  • april 2010
  • mars 2010
  • februari 2010
  • januari 2010
  • december 2009
  • november 2009
  • september 2009
  • augusti 2009
  • juli 2009
  • juni 2009
  • maj 2009
  • mars 2009
  • januari 2009
  • december 2008
  • november 2008
  • oktober 2008
  • september 2008
  • augusti 2008
  • juli 2008
  • juni 2008
  • maj 2008
  • april 2008
  • mars 2008
  • februari 2008
  • januari 2008
  • december 2007
  • november 2007
  • oktober 2007

• Search