Fångar på rymmen – smygbakade kladdkaka och byggde koja

Man kan ju inte låta bli tycka om sådana här rymlingar…

Hela texten från Aftonbladet (sista meningen är jag extra förtjust i):

Fångarna bakade nattlig kladdkaka

Vårdarna på anstalten får bakläxa

När du verkligen vill någonting, verkar hela universum för att du ska få din önskan uppfylld.

Jag har läst alkemisten igen, det är mer en saga än en roman, men den rymmer fantastiskt mycket sanning.

Just nu drömmer jag om det magiska i att hålla någons hand
…om naturen och den fria luften
…om att upptäcka nya platser
…om att vara där hjärtat önskar
…om känslan av att vara en del av allt.

Kvinnan, mannen och barnet

Kvinnan korsar vägen på övergånsstället med barnvagnen framför sig. I vagnen sitter barnet och tittar förundrat omkring sig. Omkring dem studsar mannen, ivrigt blåsande stora såpbubblor som irrar runt de båda. Förbipasserande tittar storögt, ler.

Dagens iakttagelse består av lycka. Äkta, ogenerad lycka fångad i en ögonblicksbild på Linnégatan.

Körsbärsblommor

På två veckor har folk bytt ut vinterjackan till shorts. Solglasögon är måstet som bytt ut vantarna när jag rusar hemifrån på morgonen. Ljuset gör varje dag plötsligt dubbelt så lång. Gräsmattorn täcks av picknickfiltar. Ännu är naturens och vädrets skiftning lite av ett under. Våren är kort, nästan lika förgänglig som körsbärsblommorna. Men nu är det deras tid.

Modemanifestet

Sofia Hedström, modejournalist, fick nog av shoppinghysterin och bestämde sig för att inte handla kläder på ett år. Riktigt intressant och inspirerande om andra kreativa modeskapare med hållbart fokus, läs reportaget här!

”You shake my world!”

Rubriken syftar inte till något passionerat möte utan på jordbävningen och tsunamin i Japan. Den mätte nästan 9 på Richter-skalan (nästan samma nivå som skalven i Indiska oceanen den 26 december 2004), och skakade bokstavligen om hela Japan. Kanske känns det lättare att anknyta till japanerna än vid händelser  i mer utsatta områden på grund av att katastrof och död är ungefär lika långt bort från deras uppfattningsvärld som vår. För egen del känns det märkligt att jag var där för bara ett halvår sedan, i landet med världens mest utvecklade infrastruktur som just lanserade världens snabbaste tåg (igen?). Jag följde bekantas desperata jakt på familj och vänner innan de till slut fick lugnande besked om att de mådde bra.

Minamisonriku, en stad som hade 10 000 invånare, har utplånats. Japan (landmassan) har flyttats två meter österut och jordens rotationsaxel har förskjutits med ungefär en decimeter. Jag kan inte låta bli att fascineras över fenomenet och slås av hur maktlöst livet egentligen är, helt beroende av att jordens och universums starka krafter är till vår fördel. Jag menar trots katastrofer så FINNS vi ju i alla fall, och det är ju helt galet när man tänker efter… Man kan bara höja musiken, ge sig ut i livet och tacka för möjligheten!

Egyptian man names his firstborn ”Facebook” to celebrate the revolution

”According to Al-Ahram (one of the most popular newspapers in Egypt) a twenty-something Egyptian man has named his first born daughter “Facebook” in tribute to the role the social media service played in organizing the protests in Tahrir Square and beyond.”

Read more!

”Livet är storslaget, och ibland upptäcker vi det.”

Saker som inspirerar.

Rosey Grier

Männen på bilden är amerikanska fotbollsspelare som under 60-talet var kända som ”the Fearsome Foursome”. Nummer 76 på bilden heter Roosevelt ”Rosey” Grier och var en av de största och farligaste, en skallkrossare på över hundra kilo känd för sin hänsynslöshet.

Men Rosey hade inte bara amerikansk fotboll som intresse. Han älskade dessutom att brodera, han sa att det fick honom att slappna av och koncentrera sig bättre. Efter att ha avslutat sin karriär som skräckinjagande fotbollsspelare skrev Rosey en bok; ”Rosey Grier’s needlepoint for men”, där han delade med sig av den fascination han själv kände inför hantverket.

Den här historian är ett av det tydligaste exemplen på det jag själv försöker leva efter (och även predika), nämligen äkthet och ärlighet i den egna lyckan. Att vara sig själv, och tycka om det. Lycka är alldeles för värdefullt för att inte levas ut, om man så är en death metal-älskande bibliotekarie i pensionsåldern eller en tatuerad biff till MC-knutte som hängivet studerar orkidéer och föder upp guldhamstrar. Det spelar ingen roll – passioner förtjänar att levas ut och ingenting är mera värt en autentisk lycka. Tack Rosey.

Mot examen (utan att passera ”gå”)

Jag synar vad jag tidigare skrivit och inser vad jag inte behandlat på länge – mig själv. Det lider mot slutet av min studietid, de där tre åren jag kunde andas ut innan jag stod på ännu en avsats till ännu en förändring. Det är en termin kvar nu, och jag vet nog vartåt jag siktar men det enda jag vet om vägen dit är att den leder uppåt…

Snart har jag pluggat ekonomi i tre år, det ämne jag minst av allt trodde var min grej fram tills jag plötsligt befann mig där. Det jag lärt mig är omätbart, men det som håller mig kvar är ett enkelt faktum; den värld vi lever i styrdes en gång av religion, men nu styrs den av ekonomi. För precis så är det, ekonomi är det system världen bygger på och det är det som gör det så förbannat intressant. Då menar jag inte budgetering och redovisning utan det stora, krafterna som gör att människor lever som de gör, anledningar till globalisering och urbanisering, varför vissa länder är fattiga och andra rika… Allt binds samman om man förstår ekonomins krafter och historia (sedan finns det så klart ofantligt mycket mer kunskap i detta, ämnet är ju ändå världen). Ekonomi är baskunskaper till människans värld, och att jag lärt mig om detta ökar bara min vetgirighet. Resultatet av tre års studier är att jag vill plugga mer, lära mig mer; språk, statsvetenskap, psykologi, naturvetenskap; allt!

En annan bidragande orsak till att studierna fortsätter locka är studentlivet. Jag; en naturvetare, festivalare, estet, vagabond, äventyrare, humanist… vandrar rak i ryggen i korridorerna på Handelshögskolan och stortrivs. Jag har aldrig påstått att jag är fördomsfri även om jag försöker se runt sådana tankar när de dyker upp, men aldrig trodde jag att mitt andra hem skulle bli Handels.  Så har det dock blivit. Jag är ekonom (men är inte för den sakens skull mindre av allt annat, jag är en allt färggladare helhet) och jag passar som det. Ledarskap, marknadsföring, organisation, internationellt företagende… det är förbannat intressant!

Men det som kanske berikat mig mest innefattar oss handelsstudenter, från miljövetare till jurister, som funnit glädjen i studentkåren (ajemen, där kom den stämpeln). Spexet, min DJ-förening, sittningar, Handelspuben, nollning och i allt detta alla engagerade människor som lyser upp vardagslivet. Ingen arbetsplats i världen kan vara berikad av så många fantastiska individer, alla olika men ändå med så mycket gemensamt varav den (ut-)strålande framåtandan nog är mest karaktäristisk. Jag vill inte lämna Handels korridorer, jag vill inte missa nästa års nollning och jag vill inte riktigt släppa studentlivet ännu. Tur då att en termin återstår och att vi äntligen får komma tillbaka efter juluppehållet (slå mig inte nu, jag var lite ironisk i den sista meningen)!